Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulla, så att de lågo orörliga på marken, liksom hade ett
helt batteri af Göta artilleri gått öfver dem.»
»Nå?»
»Hvad gjorde jag då?.. . Rymde jag kanhända?.. . Nej,
jag tog på min rygg de begge soldaterna med gevär och allt
deras öffiga pick och pack samt bar dem sålunda tillbaka
till fästningen . . . Lättare packning kan man ha på ryggen.»
»Jag kommer ihåg det. . . du har en förträfflig rygg.»
»Men ännu förträffligare fötter och ben . . . Om jag då
velat rymma, hade det varit en leksak för mig. . . men jag
gjorde det inte, och det af tvänne skäl.»
»Och skälen äro:
»För det första, så håller jag hjertligen af nådig herr
kommendanten och skulle ej för allt i verlden vilja förorsaka
honom den minsta förargelse.»
»Högst förbunden!»
»Och för det andra, ville jag ej skiljas från fästningen
som en rymmare.»
»Och dessa voro skälen?»
»Ja, hvilka annars, nådig herr kommendant?»
»Du har kort minne, kära Broms, ty du glömde det
förnämsta.»
»Glömde jag det förnämsta?» upprepade Broms, och
tog sig om skägget med ena handen; »hvad kunde det vara
för slag?»
»När du hade gjort din bevakning redlös, så kastade
du några betydelsefulla blickar omkring dig.»
»Hå, herr kommendant!»
»En af de der blickarne föll på din kamrat Tunqvist,
som också hade utgång samma dag och hvilken då
händelsevis befann sig i ditt grannskap.»
»Minsann jag det kan erinra mig.»
»Tunqvist är din vän, det vet du af gammalt, och han
skulle för allt i verlden icke velat förlora dig. .. Derför
följde han alla dina rörelser med mycken uppmärksamhet,
och väderkorn har han, det vet du, ty han kallas ej för
roskull för Hvita räfven.»
»Det var således af fruktan för honom som jag
återvände till fästningen?» yttrade mjölnaren, något förbluffad.
»Ja visst, och det var äfven derför som Tunqvist
för-liden natt blef upphängd i hvalfvet och som han nu ligger
nära döden. Du hör, att jag noga känner till era bragder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
