Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mjölnaren och hans begge kamrater hade slagit sig
ned på en bänk i vaktrummet. Den qvarlemnade
högvakten utgjordes af en underofficer och tolf man, af hvilka
en gick utanför på post, men de andra befunno sig i
vaktrummet jemte underofficeren, hvilken satt vid ett bord,
läsande i en bok.
»Hur mycket kan klockan nu vara?» frågade Broms en
af de soldater, som stodo honom närmast.
• »Hon slår snart åtta,» svarade soldaten.
»Om inte jag varit,» yttrade mjölnaren, »så hade
hvar och en af er i detta ögonblick haft en knif i sitt
bröst.»
»Jaså, det var då du, som upptäckte komplotten?»
sporde sergeanten.
»Ja, visst var det jag, herr löjtnant,» svarade Broms,
»och derför har också kommendanten lofvat friheten åt mig,
så att nog slippen 1 ha besvär med mig längre. Det gör
mig emellertid ondt att nödgas lemna Carlsten, ty ibland
har det varit rätt roligt här.»
»Åha, du kan trösta dig, min gubbe lilla,» genmälde
sergeanten; »vi ha tillräckligt med galgfåglar qvar.»
»Jag tycker så flata gossarne skola bli, när de titta
fram genom hålen på jordvallarne och få ögonen på
bajonetterna,» anmärkte Frisk, ställande talet till Broms.
»Jag hör redan, hur de svära öfver oss,» yttrade Broms
skrattande. •
»Öfver dig i synnerhet,» menade Olsson, »ty jag tvär
mina händer.»
»Herrar ingeniörofficerare få, min själ, icke så litet
att göra, innan de hunnit lappa ihop det der igen,» ordade
Broms.
»Men hur fan ha’n I kunnat arbeta er igenom, utan
att någon ännu fått nys om saken?» frågade sergeanten.
»För Gud och fången är ingenting omöjligt,» svarade
Broms med fortfarande munterhet.
»Gick kommendanten sjelf med?» sporde Olsson.
»•Det förstås att han det gjorde,» var mjölnarens svar;
»kommendanten är alltid den förste, när det osar hett. . .
En dugtig karl den kommendanten.»
»Hvilken trupp anför han?» frågade Frisk.
»Det vet jag inte,» genmälde Broms; »men jag tror, att
han anför den, som skall besätta östra hvalfvet, emedan den
posten är farligast af alla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
