Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne släppte dervid hästarne och tog till flykten, ropande
med en röst, som liknade en qvinnas:
»Broms, Broms, akta dig! Akta dig!»
Mannen i läderkappan aflossade sin pistol på figuren,
hvilken, icke träffad af skottet, aflägsnade sig under förnyade
varningsrop, hvarefter mannen, uppryckande en annan pistol,
rusade förbi hästarne öfver till andra sidan.
Då blef han varse en grof karlgestalt, som vid hans
ankomst genast tog till fotterna och kastade sig in i skogen.
Mannen i läderkappan skickade äfven efter denne ett skott,
likväl utan verkan, enär mörkret icke tillät den skjutande
att sigta.
I detsamma uppreste sig från marken en annan karl,
hvilken, ehuru öfversmord af lera och drypande af regn,
likväl såg ut för att vara egare till vagnen.
»Ar ni sårad?» frågade mannen i läderkappan.
»Nej, men den bofven höll på att strypa mig,» svarade
den tillfrågade; »och hade ej ni, min herre, kommit,
så...»
»Skynda att se till ert folk, som ligga sårade på vägen,
medan jag sätter efter banditerna!» ropade räddaren, i det
han ryckte lös en lykta ifrån vagnen.
»Ni ämnar då verkligen ...»
»Söka ta fast dem, ja visst,» svarade mannen i
läderkappan och hastade derefter in i skogen, tagande samma
riktning som röfvarne, med sabeln i högra handen och
lyktan i venstra.
»Jag skall strax komma efter till er undsättning,»
ropade den andre, hvarefter han närmade sig de sårade.
Betjenten var död, men bonden stod på benen
bredvid hästarne, öfver hvilkas hufvud och sidor han for med
händerna, förmodligen för att undersöka, om de fromma
djuren lidit något vid anfallet.
»Herre Gud, hvad det var väl!» ropade han
oupphörligt, glad öfver resultatet af undersökningen.
Per Matssons hästar hade hvarken blifvit träffade af
skotten eller skyggat för smällarne. De voro inga
»stor-skalingar», såsom skjutsgossen ganska riktigt anmärkt.
Sedan den resande herrn funnit, att all hjelp på stället
vore fruktlös, och tillsagt bonden att dröja qvar vid vagnen,
upptog han från marken en blottad sabel, hvilken under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
