Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
Tjugusjette kapitlet.
Svarta dufvan.
Hvad östra delen af Södermalm eller Katrinatrakten är
för Stockholm, är ungefär Masthugget för Göteborg, nemligen
en boningsplats till det mesta för sjöfolk. Masthugget är
beläget längs elfvens strand, och de egendomar, hvilka vid
den s. k. Smala vägen, som löper genom denna förstad,
stöta intill elfven, kallas hamnar; de äro genom pålverk och
fyllning gjorda tjenliga till upplagsplatser i synnerhet för
trävirke samt ha merendels särskilda hamnar och
inlopps-kanaler, i hvilka båtar ellar fartyg kunna ligga fullkomligt
trygga.
I skymningen samma dag, eller omkring klockan sex
eftermiddagen, gled en liten båt in i en af dessa
inlopps-kanaler och landade vid en mindre brygga. Ur båten steg
en qvinna, klädd i en bondhustrus vanliga drägt. Sedan hon
fastgjort båten vid bryggan, begaf hon sig uppåt och befann
sig snart på Smala vägen.
Denna qvinna kastade spejande blickar omkring sig,
liksom fruktade hon något. Visserligen har denna trakt
namn för sig att vara osäker och vådlig att passera, i
synnerhet då skymningen och mörkret inträdt, och svårligen
låter vid den tiden på dygnet.någon bättre klädd person
förmå sig att besöka denna nejd; men hon, som nu syntes
så skygg och fruktande, borde likväl icke ha någonting att
befara, emedan dels hennes klädsel icke egde något frestande
för röfvare och dels hennes ålder, som tycktes vara något
öfver fyrtiotalet, måste freda henne från den råa kurtis,
hvilken anses hemmastadd på detta och dylika ställen.
Slutligen stannade qvinnan framför ett litet och förfallet
hus af sten, ofvanför hvars låga och bräckliga port hängde
en krogskylt.
Ännu var det ej så mörkt, att man icke kunde
upptäcka på skylten, som var af hvitmåladt jernbleck,
afbildningen af en svart fågel, hvilken mången skulle tagit för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
