- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
271

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Mycket pengar?»

»Ja visst... mer än dina fickor kunna rymma.»

»Håhå, Sara! . .. Stora sedlar?»

»Nej, små du, men desto flere.»

»Skönt! ... Stora sedlar äro ett sattyg, ty när en fattig
kristen vill vexla en sådan, så tror man antingen att han
stulit den eller förskrifvit sig till belsebub med hull och
hår.. . Men, Sara, hvem är den hedersgubben, som varit
så artig och på förhand vexlat summan åt oss?» *

»Broms, det är ett fruntimmer.»

»Ett fruntimmer, säger du! .. . Hvad skall qvinnan med
så mycket pengar att göra? Köpa konfekt och pepparkakor
för dem ... Är hon ung?»

»Ja, mycket ung.»

»Och har vackra tänder?»

»Som elfenben.»

»Då är det klart, att när vi taga hennes pengar, så
rädda vi på samma gång hennes vackra tänder.»

»Du har ett så godt hjerta, min gubbe!»

»Men jag tänker på en sak.»

»Hvad då?»

»Det är alltid svårt att ta något från ett fruntimmer ...
Jaja, förstå mig rätt, jag menar pengar, jag. . . När en
qvinna skriker, så hörs det en hel mil.»

»Liksom du inte förstode dig på att tysta mun på
folk!»

»Men tysta mun på en qvinna?. . . Förr får jag en
hungrig varg att tiga . . . Som sagdt är, det der har allt
sina sidor.»

»Mins du hvad du brukade säga förr?»

»Hvad för slag?»

»Öppet hjerta, sluten mun,» sade Sara, i det hon gjorde
en åtbörd med högra handen, liksom för att stöta till.

»Godt och väl, min gumma. . . När jag hugger en
karl i hampan och kramar själen ur hans kropp, så går det
mig ej mer till sinnes, än om jag skulle rifva. i tu ett ark
papp . . . Men ett stackars postpapper, som man kan linda
omkring fingret, ett sådant der litet fnöske, som fladdrar
sin kos blott man andas på det.. . Kort och godt, jag bär
ogerna händer på en qvinna.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free