Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hurudan är för öfrigt opinionen om henne . . . om
hennes enskilda lif?» frågade Alm, något darrande på
målföret.
»Åjo, så der ... man vet ingenting . . . fruntimmerna
berömma henne, och det är redan mycket.»
Alm andades lättare.
»Jag går upp och ser sista akten jag,» fortfor
handelsmannen; »Edgar dödar sig, som du kanske vet, och
dermed slut.»
Efter dessa ord skyndade vår minuthandlare tillbaka
till sin loge. De öfriga åskådarne, som icke heller ville
gå miste om den stackars Edgars död, g j or dg sammaledes,
så att revisor Alm slutligen blef ensam qvarstående i farstun
vid porten, ensam med sina tankar, känslor och drömmar,
i hvilka hans själ jagades, liksom bladet i hvirfvelvinden.
Länge hade han icke stått på denna plats, förrän hans
blickar föllo på en herre, hvilken gick förbi porten. I denne
igenkände han samme lille man, hvilken nyss förut fört ett
sådant oväsen i farstun för sin förlorade plånbok. Ehuru
Alms tankar vid det tillfället varit riktade åt helt annat håll,
hade han likväl funnit någonting besynnerligt, om ej
misstänkt, i den lille mannens hela beteende. Efter att ha gått
några steg förbi porten, stannade denne eftersinnande,
hvar-efter han vände sig om och närmade sig porten å nyo samt
tittade in i farstun, liksom han sökte någon.
»Har min herre fått reda på sin plånbok än?» frågade
Alm, skarpt fixerande den tillfrågade.
»O nejl» svarade den lille mannen; »den som kan
stjäla ur fickor förstår sig nog på att gömma hvad han
stulit.»
»Visserligen . . . men det förefaller mig, som om herrn
blifvit något lugnare nu,» svarade revisorn.
»Ja, hvad skall man göra, min herre 1 . . . Man blir
bestulen, man förifrar sig... hvem kan hjelpa det?. ; . Men
säkert är, att man ej får igen sina pengar för det. . .
Obegripligt, att det inte skall finnas någon polisbetjent, någon
vakt,» tillade han, mumlande för sig sjelf.
Derefter gjorde han min af att gå, men stannade tvärt,
öfverläggande inom sig.
»Om förlåtelse, min herre!» sade han, vändande sig
direkte till Alm; »känner herrn den mamselln, som sjungit
på teatern och som har recett i afton?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
