Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under dessa reflexioner gick Alm igenom det lilla
stenhuset och inkom på en gård, gemensam för detta och
teater-byggningen. Alla fönstren i det mindre huset, hvilket
beboddes af handtverkare, voro mörka, hvaraf syntes, att dess
invånare redan gått till hvila; men från teaterhuset hördes
sång och musik, röjande, att fjerde akten af operan ännu
icke var slutad.
Alm tänkte först stiga upp i den privata boningen för
att väcka de sofvande och, åtföljd af dem, återvända till
vagnen, men öfvergaf snart denna tanke, emedan han
fruktade, ’ att, under det han var uppe i huset, sångerskan kunde
komma och begifva sig till sin vagn. Han tog derför sitt
parti och nalkades teaterhuset, öfver hvars port en lykta
hängde, hvars ljus knappast räckte till att belysa halfva
gården.
Just som han förde fram handen för att söka låset till
porten, uppsköts denna inifrån med sådan häftighet, att Alm,
träffad i bröstet af porten, raglade några steg baklänges.
Genom denna port skyndade nu ned på gården tre
personer, ett fruntimmer i hatt och kappa, en piga med
lanterna samt en herre med mustascher.
»Ännu en gång, min herre, ber jag er lemna mig!»
hördes en klar, ehuru af vrede darrande stämma, i hvilken
Alm igenkände sångerskans; »jag känner er icke eller,
rättare sagdt, jag känner er alltför väl!»
»I himlens namn, Amanda!» bönföll herrn med
mustascherna, som icke var någon annan än löjtnant Räyel,
»döm mig ej, förrän du hört...»
»Evige Gud, han, han!» utbrast ögonblickligen derpå’
damen i kappan, störtande emot Alm, i hvars öppna famn
hon nästan dignade.
Ett halfqväfdt utrop af öfverraskning och harm hördes
från löjtnantens läppar.
»Jungfru,» sade Alm till pigan med låg röst, »stöd er
mamsell. .. men för Guds skull stå qvarl Tag ej ett enda
steg från denna port!»
Dervid lade han mamsellen i pigans famn, hvarefter
han rusade till ena sidan af gården mot en vattentunna, som
stod nära muren.
Bakom tunnan låg en qvinnsperson nedhukad, hvilken
vår revisor grep tag uti och drog fram på gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
