Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Icke ett ord mer om det förflutna!» sade Alm förvirrad,
ty han ville, men saknade styrka att draga sin hand tillbaka;
»låtom oss hellre tala om er framtid.»
»Ni kallade mig ert barn!» yttrade Amanda med
häftighet; »jag vill vara er dotter, jag, ty den, som är min
rätte far,», tillade hon knappast hörbart, »dens dotter fär
jag icke vara... vill det ej ens!» Dervid brusto hennes
ögon i den mest konvulsiviska grät.
»Lugna dig, min goda, min älskade flicka!» tröstade
Alm, i det han slöt henne närmare till sig.
»Ja, jag vill vara lugn, ty jag är ju äter er Amanda,»
sade hon, leende genom tärarne.
»Ja, min Amanda!»
»Kalla mig ständigt sä! .. . Lät mig alltid heta sä, och
jag skall icke mer begräta förlusten af en faders kärlek 1»
»Jag stär dä icke mer ensam i verlden!» ätertog hon
med ett uttryck af outsäglig frid; »och när jag icke har er
vid min sida, så skall detta lilla kors, hvilket jag förut ansåg
mig ovärdig att bära, men som jag pä ett sä underbart sätt
återfått, blifva min tröst mot saknaden af fosterjorden och
mitt skydd mot alla de olyckor, som kunna hota mig i
främmande land . . . Jag skall alltid ha det för mina ögon
och på mitt bröst, ty dä är det er blick jag möter och er
hand jag fattar, min ende vän, min välgörare, min far!»
Förklaringen öfver det lilla korsets besynnerliga ombyte
af plats var redan afgifven. Det var icke en dröm, icke heller
en tom skugga, som Alm sett i sin kammare den föregående
natten. Det var Amanda som, gående i sömnen, skridit in
i hans rum, hvilket hade sin dörr i samma korridor som
hennes, samt återtagit den gäfva, hvilken hop den der
morgonen för två är sedan lagt ifrän sig. När hon vaknade,
hade hon det lilla korset i sin hand och invid sitt bröst.
Hennes själ förirrade sig bland de mest bizarra aningar och
gissningar. Längre fram på förmiddagen fick hon veta, att
en resande nattetid anländt till hotellet samt hvem den
resande var. Hvad var naturligare, än att hon stälde det
lilla korset i sammanhang med Alms ankomst till hotellet?
Måhända hade han pä något för henne oförklarligt sätt
skickat det in till henne, som ett tecken på, att han ej
längre var ond på henne, att han förlåtit henne. Utom sig
af hänryckning vid denna föreställning, skickade hon då en
biljett till sin fosterfader med begäran om ett möte. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
