Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan man höra grafklockän ringa från morgon till qväll och
möta likprocessioner vid hvarje gathörn, utan att hjernans
eller hjertats strängar ljuda några djupare mollackord för
det; men låt en sjelf komma så högt på tapeten, att man
väl får ögonen på graflisten, då ljuder det från hjessan till
fotabjellet, genom kött och blod, märg och ben, och det
med en klang som om all veridens grafklockor vore i
rörelse, och ännu förfärligare blir klangen, om tviflet på ett
lif efter detta dermed förenar sitt vilda gny.
Intet djup är mörkare och inga vågor våldsammare än
tviflets, ty hur lyckligt man än tror sig ha glidit förbi de
der klipporna »men» och »om», som upp öfver svallet
skjuta sina hvassa spetsar, så kasta oss ändå alltid vågorna
tillbaka mot dem. Ateisten, som icke tror på något, kan
visserligen äfven i sista ögonblicket ha sitt föga
afunds-värda lugn; men tviflaren, sväfvande mellan tro och otro,
kan ej sluta sig till någotdera, kan ej söka det ena utan att
på samma gång ryckas tillbaka af det andra, och derför äro
hans sista stunder så beklagansvärda, så rysliga.
»Men om det vore ett lif efter detta!» ropar Franz
Mohr i Röfvarbandet; »om . . . nej, icke möjligt! . . . Men .. .
om...»
Hvar är nu tviflaren? Han har fastnat på klippans
spets, liksom på nålen den sprattlande insekten.
Presidenten började nu inse, att om han skulle dö,
hvilket icke vore omöjligt, och om det funnes ett lif efter
detta, hvilket icke heller vore omöjligt, så stode han i detta
andra lif icke alldeles så väl till boks som han skulle önska.
Ett och annat af det förflutna framträdde för hans minne
och vidrörde hans hjerta med iskall hand. Bland detta
ett och annat var det synnerligast en liten flicka i svart
ylleklädning som tycktes ha mest att förebrå honom.
Visserligen hade han någon gång förut kommit att tänka
på henne, men en hög embetsman har merendels så många
vigtiga saker att syssla med, att han lätt kan glömma bort
icke mindre ylleklädningar än dem som bära dylika. Men
nu — nu — —
»Ström,» sade han med svag, ängslig röst, »rulla mig
fram till byrån.»
Kammartjenaren fattade tag i karmen på fåtöljen, hvars
fötter voro försedda med förgylda messingstrissor, och fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
