Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Amanda, Amanda!» mumlade han mellan tänderna;
»Amanda! ... Så hette ju också hon!»
Han kom nämligen ihåg, att han för några år tillbaka
haft att göra med en annan flicka, som också hette Amanda,
en ung och mycket vacker flicka, hvilken länge följt hans
steg, men slutligen i ett afgörande ögonblick flytt honom
utan att sedermera låta afhöra sig. Hvarför hade denna
flicka först följt honom samt till och med låtit sig i
hyrvagn föras till honom, men sedan försvunnit? Hvarför kom
hon leende och blomstrande som en vårdag, men försvann
dyster och kall som en vinternatt?
»Ström! Ström!» ropade den sjuke, i trots af gikten
hoppande upp ur fåtöljen.
»Hvad befaller hans nåd?»
»Den der flickan! Den der flickan!»
»Hvilken flicka?»
»Hon som ...»
»Hon som?»
»O, min Gud, min Gud!»
Man blir skarpsynt vid grafvens port, äfven om man
varit blind under hela sin lefnad. Man erhåller en
märkvärdig förmåga att af de mest sväfvande premisser bilda de
förträffligaste konklusioner. Man får aningar, men aningar
af kött och blod, med kropp och hufvud, så att man kan
fatta dem med lekamliga ögon och vidröra dem med
händerna. Kan någon dödlig säga oss, huru dessa solida
gestalter uppkomma? Månne de icke födas i det ögonblick,
när dunsterna ur ett sjukt samvete möta gnistorna från
dödsengelns fackla?
Kort sagdt, ju mer nu presidenten skärskådade
förhållanden och omständigheter, desto mera kände han sig
fasthakad vid den öfvertygelsen, att den tolfåriga i svarta
yllekläd ningen hade något tycke af den sextonåriga på
värdshuset Tre Liljor, och att begge hade något tycke af
honom sjelf, hvilket var det hemskaste.
»Ström, tag upp biljetten från golfvet!» befalde han
med en själsoro, som för ögonblicket döfvade kroppens qval;
»skynda dig . . . håll den närmare mina ögon . .. närmare,
närmare! ... Hjelp mig att läsa adressen!...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
