Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaså, ni är hemma,» svarade denne; »nå, det var väl!»
»Jag lofvade ju att vara hemma,» yttrade magistern,
»och ni har alls ingen rättighet att jubla öfver att jag
håller mina löften.»
»Tusan, hvad ni är snarsticken, min vän!»
»Jag är icke er vän, min herre... var så god och
märk det!»
»Hvilken olycka för mig!» ropade den främmande, i
det han med försmädligt löje fäste sina blickar på tiggarens
jacka, liksom ville han räkna lapparne i den.
»Det är minst tjugu lappar i min jacka,» yttrade
tiggaren, som uppfattade betydelsen af den främmandes blickar;
»men jag ger er en tolfskilling, om ni kan upptäcka ett
enda stycke, som liknar ett livré.»
Den främmande bet sig i läppen, ty det var ingen konst
för honom, som verkligen bar livré, att förstå piken.
»Jag förmodar, att det är er husbonde som sitter i
vagnen,» återtog magistern.
»Ja, det är presidenten.»
»Han är oändligt välkommen ... bed honom vara god
och stiga in.»
»Tackar allra ödmjukast,» komplimenterade
kammar-tjenaren Ström, hvarefter han med en gäckande bugning
aflägsnade sig och återvände till vagnén.
Magistern tillslöt fönstret och drog fram ur bakgrunden
af sin eländiga kammare ett bord, hvilket han torkade af
med jackärmarne.
Det dröjde icke länge, förrän dörren öppnades af
Ström, vid hvars arm presidenten Elgklo, insvept i en rik
sobelpels, stödde sig.
Som vi känna, råder det egna förhållandet med
giktpatienter, att de den ena dagen kunna vara dödssjuka, men
deremot den andra synas fullkomligt återstälda till helsan.
Näst koketten och diplomaten är ingenting så nyckfullt och
opålitligt som gikten.
»Var så god och stig på, herr president!» uppmanade
magistern; »men behåll för all del galoscherna på ... mattan
på mitt golf har solstrålar till ränning och snö till inslag. . .
präktigt tyg, men ser ingenting ut för ögonen och är heller
icke mycket att räkna på för fotterna.»
Presidenten linkade in i kyffet, mönstrande både
tiggaren och väggarna med dystra blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
