Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Då är ni väl äfven bekant med kommerserådets son?»
fortfor magistern att fråga, utan att bry sig om presidentens
repliker.
»Hvad ha kommerserådet och hans son att göra med
den här saken?» sporde denne, hvars förvåning och ängslan
tilltogo för hvarje ögonblick.
»Den senare i synnerhet,» svarade magistern; »med
hvilket som helst af detta namn kan man öppna låset till
den hemlighet ni jagar efter... Men jag får säga er på
förhand, att det är ungefär samma skilnad mellan dessa
begge namn som mellan nyckel och dyrk . .. Välj nu hvad
som bäst ackommoderar er hand . .. Jag har nu sagt |llt
hvad jag vill säga, och jag har pratat vida mer än jag
vanligtvis brukar göra i saker, som, på det hela taget, icke
angå mig ... Tacka ni er Gud att jag redan sagt så mycket!...
Men jag är ovanligt blödhjertad i dag.»
»Ni tror således, att revisor Alm ...»
»Ar nyckeln?... Ja visst, herr president.»
»Och att löjtnant Räyel...»
»Är dyrken?.. . Det der är säkert som ett litet bref.»
»Och mer kan ni ej meddela mig?»
»Mer vill jag ej meddela, som jag nyss låtit förstå.»
»Tag emellertid det här för ert besvär,» yttrade
presidenten, i det han räckte tiggaren några sedlar.
»Säger aldrig nej,» genmälde denne, tagande emot
pcn-ningarne; »det är en af mina principer, skall jag ha den
äran säga. .. Men ännu ett ord, hans nåd, det är väl för
första gången ni betalat en mustig sanning med penningar?...
Sådan vara plär vanligtvis liqvideras med ovett och
käppslängar. »
»Ni är en oförskämd varelse, som missbrukar mitt
öfver-seende!» förklarade presidenten, hvilken förmodligen tyckte,
att tiggarens näsvishet gick väl långt.
Magistern utbrast i ett flatskratt.
»Ack, hvad de alltid äro sig lika!» utlät han sig
derunder; »han vågar tala om sitt öfverseende med andra i
samma stund han sjelf behöfver mer af den sorten än
sjelfva himmelen kan komma ut med ... Det finns då
ingenting som biter på dessa själar.»
»Säg åt min betjent, att han kommer in!» befalde
presidenten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
