- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 2. Första älskarinnan /
329

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Så har då Belzebubs öfversteprest skickat äfven honom
hitl» mumlade han med rynkad panna: »eller,» utropade
han, i det hans ögon började stråla af ovanlig glans, »eller
är han denna gång ett omedvetet bådskap från försynen!...
Herrarne känna icke hvarandra, tror jagl»

Presidenten ville ropa på sitt folk, men tungan svek.
Åsynen af den vilde figuren vid dörren, ehuru honom
fullkomligen obekant, hade likväl slagit honom med
förlamande fasa.

»Jag får då den äran,» återtog magistern, bugande sig
åt ömse sidor, »jag får då den äran att presentera
presidenten och kommendören Elgklo, Amanda Langs far, för
stråtröfvaren och fästningsfången Broms, Amanda Langs
fosterfar... Har den äran, har den äran, mina herrar!»

Presidenten gaf till ett anskri och kunde med möda
hålla sig uppe. Röfvaren tycktes äfven vara något besvärad
af presentationen; men hans blickar fäste sig slutligen med
ett visst lugn vid en stor briljanterad ring, som strålade
från den höge embetsmannens hand.

»Fadern har då intet ord af tacksamhet att gifva
fosterfadern,» fortfor tiggaren; »den der grofva läppen, herr
president, utöste mången svordom öfver den skälfvande flickan . ..
den der breda handen slet många strån ur Amandas rika,
svarta lockar... Han uppfostrade på sitt sätt, han... Ni
uppfostrar icke på något, ni!»

Presidenten rosslade fram några obegripliga ord och
sänkte hufvudet.

»Jo jo men,» slutade tiggaren, gnuggande händerna
och betraktande presidenten, »så går det, när man hånar
en lag, som kallas naturens och som icke låter sig onäpst
hånas, emedan den är stiftad af Gud ...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:01 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/forsta/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free