Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varelse med fager kind och känsligt hjerta, som gifvit om
också det obetydligaste hugg på sig, såsom det heter, hur
skoningslöst kastar man sig icke öfver dennas namn och
anseende, delande på vargars sätt rofvet emellan sig! Alla
skryta med att hafva plundrat den sköna munnen eller den
blomstrande kinden på hvar sin ros, liksom vissa
konstsamlare med förkärlek omtala, huru det lyckats dem att stjäla
åt sig fragment af någon konstsak eller relik för att
dermed rikta sina samlingar. Ingen rodnar för stölden och,
än mer, ingen tvekar för att, orq det behöfves, ljuga på
sig sjelf en sådan stöld, ty hvad gör man icke för att få
gälla som en man på modet, som en oemotståndlig
envålds-herre öfver behagens döttrar!
Af ungefar dylik art var det muntra samtal, som fördes
af de sex unga eleganterna, hvilka lika litet hushållade på
fruntimmersrykten som på champagnebuteljer.
»Men för tusan, jag sitter och glömmer en riksvigtig
nyhet!» utropade en af de sex; »fast, när jag närmare
tänker på saken, det kanske icke är någon nyhet för dig,
bror Räyel, oaktadt du nu icke varit längre än en timme
i vår förträffliga hufvudstad.»
»Ingen nyhet för mig, säger du!» yttrade Räyel,
hvilken, som vi se, var en medlem af det muntra laget; »jag
kommer ju direkte från rama bondlandet, och hur skall jag
då kunna veta någonting? Låt höra den der nyheten, så
vill jag sedan afgöra, om den förtjenar epitetet riksvigtig.»
»Du har åtminstone flerfaldiga gånger för oss berättat
dina många intressanta äfventyr med den tyska sångerskan
Olivia Heuser,» sade nyhetsmakaren.
»Om hur du vägledt henne på konstens bana,» inföll
en annan skrattande, »först i Göteborg sistlidne höst och
sedan i Tyskland under ditt vistande derstädes hela
näst-förflutna vintern.»
»Ack ja, visst är jag bekant med henne,» genmälde
Räyel med förnäm vårdslöshet; »skulle jag ej vara bekant
med den skönaste q vinna, som någonsin beträdt tiljan!...
Ja, du har rätt, jag har haft många intressanta äfventyr
med henne.»
»Det har ni icke, herr löjtnant Räyel!» hördes en röst
från ett af de borden, som stodo närmast det, vid hvilket
de sex hade plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
