Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Omöjligt 1 Hon kan inte vara i Stockholm!» fortfor
Räyel, i denna stund döf för alla sarkasmer.
»Jag befann mig i går händelsevis vid Skeppsbron, när
ångbåten från Lubeck anlände... Då upptäckte jag genast
bland passagerarne ett obeskrifligen förtjusande fruntimmer .. .
I den saken åtminstone har Räyel sagt sanning.»
»Vidare, vidare!» ropade denne, stående som på
glödande kol.
»Den tjusande sköna hoppade i land, lätt på foten
som en gasell är och som en aktris bör vara,» fullföljde
berättaren, »hon sprang nästan i armarne på den der
kopp-ärrige Adonis, som nyss gick härifrån . . . Adonis hjelpte
derefter sin tyska Venus upp i en prydlig vagn med vapen
på korgen och kusk i livré ...»
»Kusk i livré!» upprepade Räyel, utom sig af
bestörtning.
»Jag frågade genast en af passagerarne, hvem den okända
sköna var, och fick bums veta, att det var en tysk sångerska
med namnet Olivia Heuser. .. Strax rann det mig i sinnet,
att den der koppärrige kavaljeren vore någon af börsens
notabiliteter, som, efter att med Merkurii tillhjelp ha
tillskansat sig några millioner, nu tänker afsätta dem med
Kupidos... med ett ord, en affärsman, som efter några år
ämnade . uppgifva sin stat och gå ifrån all sin egendom,
med undantag af hufvudprydnaden, hvilken, i likhet med
gångkläderna, icke får gå under klubban .. . Men hvart tar
Räyel vägen?»
Räyel hastade ifrån det muntra brödralaget, störtade
in bland häckarne och stod snart framför den nyss så
besvärlige interlokutören, hvilken satt på en bänk.
»Herr revisor!» stammade löjtnanten, skiftande färg;
»hon har då anländt hit! . . . Hon är då här!»
»Ja, hon har anländt hit, hon är här,» svarade Alm
lugnt.
»Det är då .sanning ...»
»Hvad?»
»Att hon är här!» genmälde Räyel med svag, darrande
stämma.
»Om ni icke tror mig, så tro på er vän, ty den gången
talade han sanning,» yttrade Alm med fortfarande lugn.
»Men ... men, min Gud, af hvad anledning då?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
