Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löpande kedja af moderna odygder eller fashionabla laster,
allesammans foster af den yttersta lättsinnighet, likväl påträffa
ett och annat ögonblick, när de känna sig uppskakade och
rörde, kunnande då icke allenast uppfatta det onda de
begått, utan äfven, under verklig samvetsruelse, erkänna
sina synder. Men vanligtvis hålla de sig icke länge qvar
vid dessa oaser af deras lif, utan äro snart färdige att ånyo
hängifva sig åt de yrande hvirflar, som uppstiga ur den
öken af lättsinnighet de vant sig att genomirra och hvaruti
de funnit sin högsta trefnad.
»Jag är en usling!» fortfor den unge mannen med
händerna för ögonen; »jag förtjenar ert förakt, allas förakt!»
»Jag beklagar er!» sade Alm; »ni hade möjligtvis
kunnat bli en man af heder och hjerta, om ni haft mod
dertill... Ni skulle rodna, i fall man öfverraskade er i
ut-öfvandet af en dygd, och ni skulle genast skynda att kasta
en mörk slöja öfver den ljusa bilden, på det att era
kamrater icke måtte drifva gäck med era förändrade rättsbegrepp
och deraf följande handlingar.»
»Mina vänner sitta ännu qvar vid bordet der borta,»
yttrade löjtnanten; »var god och följ mig dit, så vill jag
inför dem och i er närvaro gifva henne all den upprättelse
jag förmår gifva.»
»Jag tviflar ej på, att ni nu skulle göra det, ty ni
förmodar att hon, hvars rykte ni söker upprätta, numera icke
är i det värnlöshetens tillstånd, hvaruti en flicka utan
anförvandter måste befinna sig. Det är endast de värnlöse,
som ni, min herre, och era gelikar ha mod att kränka, ty
för de andra krypen I. .. Sådan är den sedelära, I
be-kännen och handlen efter... Hvad särskildt angår den der
förklaringen, som ni inför era herrar kamrater i min närvaro
skulle vilja afgifva, så är den fullkomligen öfverflödig. . .
Ni har ju med vältalighetens tystnad afhört den
vederläggning, hvarmed jag för tillfallet mötte era insinuationer,
och för öffigt vill jag förskona hennes namn för att vidare
beröras af profana läppar.»
»Ni hatar mig och ni har skäl dertill,» sade Räyel;
»ni skall derför begagna det första tillfälle för att anklaga
mig hos henne.»
»Jag gör det icke, men med ett förbehåll.»
»Och detta förbehåll?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
