Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett skeppund tackjern på mitt samvete. .. Emellertid blef
det beramadt, att jag skulle bo hos min vän magistern,
som har en liten kammare, ganska treflig, om der bara
funnes kakelugn och fönster. .. Jag lade mig att sofva,
och min vän magistern gick ut för att köpa bränvin och
öl, ty, ser du, jag hade inackorderat mig både för mat och
husrum . . . Jag vaknade dock snart, steg upp och gick till
fönstret, för att se mig omkring litet grand, ty, förstår du,
jag har fordom bott der i huset med min kära Sara...
Stackars Sara, hon sitter nu mellan fyra väggar och spinner
allt utom silke ... Bäst jag nu sitter och koxar som sparfven
på rågåkern, så ser jag min vän magistern komma, åtföljd
af en polisbetjent och ett halft dussin sjåare med stora
knölpåkar i händerna.»
»Gentilt främmande!» anmärkte korrektionisten.
»Som det nu var öfverenskommet oss emellan, att
han icke skulle få bjuda något främmande till mitt
välkomnande och jag dessutom ogerna umgås i så der lumpet
sällskap, så makade jag mig undan i tid, men svor på, att
min vän magistern en dag skulle få betala kalaset.»
»Det börjar blåsa; jag tror man tar på sig rocken,»
yttrade korrektionisten.
»Man skall få se att det blåser upp till regn,»
genmälde Broms; »regn just när vi ska illuminera... min
vanliga otur... är sig likt, förbannadt likt!.. .»
Under detta samtal aflägsnade sig de tvänne banditerna
allt mer från stället, der de hvilat. De gingo i riktning åt
vester öfver kärr och skogsbackar, på detta sätt undvikande
all gemenskap med landsvägen.
Men knappt hade de försvunnit från scenen, förrän
cn trupp bonddrängar visade sig, kommande från den
närbelägna prestgården. De voro i sina arbetskläder samt
försedda med yxor, liksom hade de enkom begifvit sig ut för
att fålla skog.
I deras sällskap befann sig en liten man, hvilken
på det ljusa hufvudhåret bar en veckad vaxdukshatt,.
liknande dem som vandrande rättskaffens gesäller
vanligtvis bära.
Den lille rättskaffens gesällen hade fula, skelande ögon,
som likväl spelade ganska lifligt åt alla sidor, och han hadc
desslikes ett ärr under venstra ögat, hvilket icke heller
Första älskarinnan. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
