Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den unge mannen stirrade på henne, rörande på
läpparne, liksom ville han tala, men saknade förmåga att
finna ord för tanken. Det lugn, hvarmed hon yttrat sig,
hade för ögonblicket alldeles förlamat hans vanliga
munvighet.
»Och likväl förlåter jag er allt,» återtog Amanda, »vill
söka glömma allt, om ni nu.aflägsnar er och låter detta
vårt sammanträffande blifva det sista.»
»Nej, det kan icke vara möjligt!» utbrast ändtligcn
Räyel, slående sig med handen för pannan; »nej, nejl . . .
Jag skulle icke tro det, om än Gud sjelf hade sagt det!»
Uttrycket i hans ord och anletsdrag nu skilde sig
himmelsvidt från det på en gång vilda och lättsinniga, som
stämplat hans entré. Men detta är ett karaktersdrag hos
dylika naturer. En qvinna i tårar trampa de under fotterna;
men af en stolt qvinna låta de sig sjelfve förtrampas.
»Amanda, det var dock en tid då du älskade migl»
sade Räyel med mycken vekhet, i det han utsträckte sin
hand efter hennes.
Amanda ryste och drog sig bleknande tillbaka.
»Ja, du måste bli min, du kan ej bli någon annans
än min!» fortfor Räyel med brinnande ögon, i det han
närmade sig henne, naturligtvis upplifvad af hennes
ögonblickliga nedslagenhet.
»jag nödgas då öppet säga, hvad jag tänkte förskona
er från att höra, åtminstone af min mun,» afkylde honom
Amanda; »tidigt i morse och innan ännu kommerserådet
hade emottagit mitt svar, skickade jag ett bref till revisor
Alm... I detta bref tillbjöd jag, oombedd, honom hvad
jag, tillbjuden, afslog er.»
»Död och förbannelse!» mumlade löjtnanten, raglandc
tillbaka, ånyo förkrossad.
»Den sårade egenkärleken förbannar, men den sanna
kärleken lider under tystnad,» sade Amanda; »det sår, jag
gifvit er, läker ni snart med tårarne af ett nytt offer.»
»Du kan icke älska honom! Nej, det kan du icke!»
ropade Räyel med förtviflan.
»Det var en tid, då jag misstog mig på min känsla
för honom, liksom på hans för mig,» sade Amanda med
fortfarande lugn; »den djupaste vördnad och tacksamhet
hyste jag alltid för honom, men på ett än ömmare
förhållande tänkte jag dock icke, dels derför att jag ansåg mig
ovärdig den ädle mannen och dels emedan jag trodde, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
