Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flätande sina armar om hans hals och lutade sitt glödande
ansigte mot hans bröst.
Så sutto de en lång stund tysta, men slutna intill
hvarandra, tvänne kroppar, men blott en enda själ.
Slutligen skredo de, omarmande hvarandra, fram till
fönstret, troligtvis för att tacka himlen, som gjort dem
begge så lyckliga, så sälla.
»Fridolf, ser du inte?» ropade den unga frun, med
ögonen tätt intill fönsterrutan; »han dernere ... han, som vi
näst Försynen ha att tacka för allt!»
På gatan, med blickarne riktade mot samma fönster,
visade sig magistern från Skinnarviken. Han nickade gladt
åt de begge makarne och rörde läpparne, liksom han
yttrade något.
Om murarne, som lyssnat till hvad han sade, kunnat
tala, skulle de hafva upprepat följande utrop:
»Det är då en sanning, att man vid andras fröjd kan
glömma egna sorger!»
Alm öppnade fönstret, hvarvid tiggaren aflägsnade sig
uppåt gatan, utan att han tycktes lyssna till den välvilliga
rösten, som kallade honom tillbaka. Vid hörnet af en gränd
stannade han å nyo och vände sig om.
En solstråle, som i detsamma ilade utför gränden och
for tätt förbi tiggarens ansigte, bröt sig mot något som
dervid liknade en mångskiftande perla i hans djupa öga.
Tiggaren petade med fingret bort denna perla, nickade
återigen gladt åt dem i fönstret och försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
