Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Erik Svedbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de maktegande sjelfva naturligtvis icke behöfva befara, utan
äfven mot deras liknöjdhet och otacksamhet, för hvilkas
intresse man uppoffrar tid, krafter och lif.» Det torde nog
ligga sanning deruti, och man behöfver visst icke resa till
Frankrike för att finna exemplen. Flerr Lars Hiertas stora
talang som publicist blef först erkänd sedan han väl lemnat
Aftonbladet, och så har det varit, och så skall det blifva
med alla som åtaga sig ett dylikt atlas-arbete. Bör man
skrifva långa artiklar? Nej, de blifva för tråkiga. Bör man
skrifva korta? Nej, de äro för ytliga. Bör man skrifva
pikanta? Nej, de stöta på skandal. Hvad skall man då
skrifva? Man bör skrifva alls intet, svarar regeringen, och
det förundrar oss icke. Man skall slå spiken på hufvudet,
svarar deremot publiken. Men sjelfva spikhufvudet skriker,
och det är heller inte bra. Sannerligen vill det icke något
till för att undergå en sådan pers med bibehållande af sitt
goda namn och rykte. Detta har likväl lyckats Svedbom,
ty ännu har ingen sökt frånkänna honom heder och ärlighet,
och det bör kunna trösta hans skugga.
Det är hugnande att, vid bedömandet af en utmärkt
mans offentliga lif, kunna blicka in i hans enskilda och der
endast finna dagrar. Lycklig och lyckliggörande i sitt
äktenskap, lemnar han efter sig barn och en förkrossad maka
samt talrika vänner, alla slagne af bestörtning vid hans
hastiga frånfälle. Hans hus var ett af de gästfriaste, och
hans salong stod städse öppen för mycket af hvad
hufvud-staden hade utmärkt i vetenskap, vitterhet och konst, och
hvarje notablare främling var der en sjelfskrifven gäst.
Svedbom och hans fru, ett fruntimmer af hög bildning, besutto
sjelfva i ovanligare grad de sällskapstalanger och den humanitet,
som förenade sprida så mycket behag inom det enskilda
umgänget. Sjelf en tonernas vän, har han komponerat
mycket af värde för rösten och pianot, ehuru han aldrig för
lifvets lek uppoffrade lifvets allvar. Denna salong, förr så
skimrande af glada, bildande tidsfördrif, står nu endast öppen
för sorgen, deltagandet egnadt ett ädelt minne.
17 oktober 1857.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
