Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Westerstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så känd och omtyckt af alla den gladare sångens vänner.
Man var sysselsatt med ett arbete kalladt: »Katekes i
naturläran», när han, öfverraskad af döden, måste betala naturen
sin skuld.
Ingenting fann han tråkigt, och allt var för honom lika
lätt, granskningen af statsförvaltningen såväl som
granskningen af en opera-text, ett reglemente för ett kanalbolag såväl
som ett epigram eller talet för en skål. För allt hade han
tid, och det oaktadt under loppet af inemot ett halft
århundrade knappast någon större gladare tillställning hållits i
Stockholm, där han icke varit med, fört ordet från början
till slut samt gifvit fart åt nöjets och glädjens gratier. Han
kom, icke för att söka beundrare för sin plymagerade hatt,
utan för att finna en kör till sina glada visor; icke för att
visa sin kraschan, utan för att öppna sitt hjerta. Allvaret
och nöjet tycktes slitas om honom, men ingendera kunde
klaga öfver mannamån, ty han gaf begge sin beskärda del
och understundom kanske mer än de väntat. Han, om
någon, var, för att begagna ett kändt uttryck af Fredrika
Bremer, »så du» med allt — du med menskligheten och
verlden. En sådan företeelse står egen i sitt slag, har, oss
veterligen, icke sin like haft och får den måhända aldrig.
Ingenting hade han börden och guldet att tacka för.
Komministerns son intog presidentstolen blott på grund af
egna förtjenster. Men Gud tackade han för sina framgångar,
sitt lyckliga humör, sin goda helsa, sin »oförbränneliga kropp»,
såsom han ofta sjelf på skämt brukade säga. Blott ett
återstod honom, det att få öfverlefva 1860, för att bli
jubel-magister vid Upsala universitet. Denna önskan blef
oupp-fyld; men denna lilla krans af några förgängliga lagerblad
kunde hans minne umbära. Det ligger en skönare på hans
graf, af tallösa vänner bunden, för jordens förgänglighet fri.
»Gråt fader Berg, och spela,
Din pipa sorgligt stäm!»
Du sjunger icke mer för oss denna sång från Belltnans
lyra, du vördnadsvärde, du evigt saknade 1 Ett helt samhälle
sjunger den numera för dig, men icke som du med leende
mun, utan med tåren i ögat.
31 oktober 1857.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
