Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det var ej en orklös gubbe som förgängelsens lie slog ned
på; det var icke en maklig hvila på lagrarne som byttes ut
mot den eviga hvilan. Det var en kropp, hvars kraft ökades
med arbetet, en själ som, upprätt mot sorgerna och
bekymren, fortfarande och i sista stunden var på upptäcktsresor
stadd inom naturen och vetenskaperna. Endast döden kunde
släcka Prometeuslågan i detta mörka djupa öga.
Icke må man af oss begära en redogörelse för hans
arbeten i teologi, matematik, pedagogik, statsekonomi,
akademiska dissertationer, afhandlingar i lärda samfund m. m., ett
helt bibliotek samladt ur en enda hjerna, framstäldt af en
enda penna, med skönhet som få och rikedom som ingen.
Det är gratien som med rosenfingrar ordnar de mest abstrakta
ämnen, utan att ledsna eller tröttna. Man vet icke hvad
man mest skall beundra: snillet eller formen, djupets
oändlighet eller ytans skönhet.
Ett omdöme öfver honom må det dock tillåtas oss. Om
Agårdh, stor i mycket, visade sig mindre i något, så var
det måhända som biskop och prelat. Men bör man väl
undra derpå? Huru kan väl den som, fördjupande sig
i åskådningen af den oändliga naturen, der skådar
guddomens bild i så många färgers prakt och så många solars
strålar, huru kan väl den med samma tillbedjan vända sig
mot en träsnittsbild af den evige, sådan han bjudes oss af
en stel invecklad dogmatik? Men Agardh hade, liksom
några andra af våra utmärkte män, sitt bröd af kyrkan, fast
det icke alltid står i menniskans makt att lefva för det, hvaraf
hon lefver.
Men hvarför träder icke staten i kyrkans ställe för att
tillgodogöra sig en så mångsidig förmåga som Agardhs, det
enda verkliga ämne till en stor statsman, som Sverige på
många år egt? Agardh förbisåg aldrig det ena för det andra,
han tänkte sig en stat lika blomstrande som naturen, och
ingen af hans inländska samtida har djupare än han trängt
till grunden af samhället, forskande efter dess behof,
äfven-som efter medlen för deras tillfredsställande.
Men medan man gång efter annan förde till
stadsråds-taburetterna personer, som knappast i någon del speciminerat
för dem, tänkte ingen på Agardh, statistikern, statsekonomen.
Kanske tänkte man ändå, men såsom dvärgarne tänkte om
jätten: hvad har statyn bland statyetterna att göra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
