Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emil Roberg,
förmiddag för aderton år sedan inträdde författaren
till dessa rader på Mindre teaterns scen. Det var det
första året af dennas tillvaro, och författaren hade då sitt
första lustspel der under inöfning.
»Nu får jag göra dig bekant med min nye
dekorationsmålare,» yttrade kapten Lindeberg, »och du skall få se att jag
äfven i dekorationsväg skall öfverträffa den kungliga scenen.»
Författaren smålog åt detta yttrande, ty kapten
Lindeberg, den frejdade politiske skriftställaren och samma teaters
skapare, förstod sig på mycket, men minst eller intet på
teater, ehuru han trodde sig göra det och för denna tro
vågat sitt lif, liksom han senare för den förlorade hela sitt
ekonomiska välstånd. Han trodde det gick lika lätt att få
talanger för tiljan som tegelsten till murarne. Lindeberg visade
emellertid på en liten spenslig ung man eller yngling, hvilken,
liggande framstupa på en duk som nära betäckte hela
teater-golfvet, med ett stycke kol drog streck härs och tvärs.
»Det är, som du ser, fonden till din komedi,» fortfor
Lindeberg, »och du skall få se att den, d. v. s. fonden, blir
ett mästerstycke.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
