Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hade fria statsinstitutioner, tack vare 18091 Men
hvar voro de? De voro skrinlagda, liksom guldet i
kassakistan, med godtycket till utanlås. Vi hade tryckfrihet, men
den var som en oformlig lerklump, i hvilken ännu ingen
gjutit lif och anda.
Johan Johansson opererade starren, öppnade nationens
ögon, bröt upp utanlåset och blåste lif och anda i
lerklumpen. Och kartan blef en sanning, pressen en makt. Och
kan derför Johan Johansson med- skäl kallas för publicitetens
fader i Sverige. Han var plogbillen som gick förut öfver
det oländiga och stenbundna åkerstycket. Nog gick det
sedan lätt för andra att så i fårorna. Men när skörden går
upp, glänser mot solen och vaggar för vinden, hvem ser
fårorna, hvem tänker på plogbillen?
Den som om också blott i en enda stor bedrift uttömt
sina bästa krafter, den har rättighet att i sina svagheter bli
mildt bedömd, men icke blef det Johanssons lott. Vi känna
knappast någon, som varit föremål för så mycket klander
eller förtal, förtjent eller oförtjent, som han. I stället för
lagerkransar och eklöfskronor, för hvilka mången gjort mindre
än han, kastade man åt honom tistlar och törnen. Men, i
brist på bättre, höll han äfven dem till godo och gjorde till
och med något storartadt af dem.
»De kalla mig för den store oefterrättlige, den store ormen,
den politiske hvålfisken,» sade han; »men det är inte spigg
det,» tilläde han med sin vanliga sjelfbelåtenhet
En dag för några år sedan mötte vi honom ute. Han hade
några dagar förut genom vådlig händelse förlorat sitt yngsta barn,
en gosse vacker som dagen och med de mest lofvande anlag.
»Jag kommer från lilla hvalfiskens graf,» sade han, men
■denna gången med vek stämma och en tår i ögat.*
Det var den enda tår vi sett honom fälla, fast det kors
han bar nog kunnat utpressa floder deraf. Dock vi
misstaga oss, vi sågo det äfven vid ett annat tillfälle, när i en
stund af vänskaplig förtrolighet vi samspråkade om hans
tillryggalagda bana, hvarvid äfven talet föll på de
omkastningar i politiska och sociala frågor, för hvilka han beskyldes
och smädades. Då öfverväldigades han af den djupaste
rörelse och med dof röst frammumlade han dessa ord:
»När man som jag har hustru och barn, och barn har
jag flere än de flesta,» tilläde han, ty äfven i det var han
storartad, »då ... då . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
