Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sannt är dock, att i få sängkamrar brann nattlampan
så länge som i hans. Det var om nätterna han läste och
studerade, ty när skulle han väl om dagen fått tid dertill?
Han läste ända in i den sista nattens elfte timma. Men det
var icke han som tillslöt boken. Det var döden som tillslöt
läsarens ögon.
Johansson gaf åt hela sitt beteende, sitt sätt att tala och
vara något kolossalt, som icke sällan stötte på det komiska,
ty bilden kunde icke alltid harmoniera med den höga
piedestal han merendels syntes intaga. Men att helt och hållet
tillskrifva detta den blinda egenkärleken, ha vi så mycket
svårare för, som han icke allenast tåligt fördrog, utan äfven
sjelf kunde instämma i sina vänners eller bekantas skratt,
när han t. ex. försäkrade, att om Chateaubriand med sin
stil förenat Johanssons idéer, skulle han ha blifvit verldens
förste politiska skriftställare, eller när han bedyrade, att han
författat en afhandling i naturalhistorien, som han ämnade
låta Humboldt föredraga, med mera dylikt. Och för öfrigt
har den öfverdrifna uppskattningen af eget värde ofta sin
enda grund i den öfverdrifna orättvisa och förföljelse man
är ett mål för här i verlden. Ju flere pilar man har att
vänta, desto massivare och väldigare smider man sin sköld
och sin hjelm. Så går man ständigt stridsfärdig, alltid i
full rustning, alltid kolossal bland ett yngre slägte, som, icke
begripande hvarför man går så der, merendels hånar hvad
det icke begriper.
Vanligtvis bedömdes Johansson efter såsom han under
de senare tiotalen af sitt lif visade sig bland oss, skrifvande
för likt och olikt, tjenande än den ena än den andra, såsom
en vanlig sakförare, endast för att kunna existera för dagen.
Få brydde sig om att tänka på huru han kommit i denna
ställning; ännu färre blickade tillbaka på den tid då han,
föraktligt afvisande alla nesliga fredsvilkor, endast med
grundlagen till ryggstöd gjorde sina väldiga riddarhugg, ensam
bjudande spetsen åt allenastyrandets tallösa drabanter.
Hvad hade nu denne man för det han på fosterlandets
altare offrade hela sitt framtida oberoende och lugn? Hvad
hade han för det han värnat och tryggat så många rika
och mäktiga intressen, såväl allmänna som enskilda? Hvad
hade han för allt detta?
Han egde icke ens sängen der han utkämpade sin
dödskamp. Den var tagen i mät, hvarje ögonblick i fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
