Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ole Bull,
i bjuda i dag på porträtt af Ole Bull, den ende
framstående musikaliske konstnär Norge, oss veterligen,
frambragt, men som ensam torde uppväga en legion. Ole
Bull lyssnade i sin ungdom till Paganinis toner. Det måtte
ha varit något att lyssna till, det, helst för en sådan
själsfrände. Begge voro då i Paris, Paganini på höjden af sitt
rykte, denne hexmästare som på en sträng kunde utföra ett
helt tema med variationer och med sin spatserkäpp, i stället
för stråke, genomlöpa hela konserter. Men Jules Janin,
Frankrikes dåvarande störste konstkritiker, hade blifvit
förargad på Paganini för det denne vägrat uppträda på en
konsert som Jules Janin anordnat för åtskilliga brandskadade i
den store följetonistens hemort. Jules Janin, som i sin vrede
icke kunde skilja konstnären från menniskan, angrep begge
på en gång och skref de förfärligaste saker. Paganini svarade
med de förfärligaste toner på sin fiol. Det blef en duell
mellan ord och toner, sådan som verlden tillförene icke
skådat. Begge kämparne tillskrefvo sig segern och icke utan
skäl. Jules Janin tog äran, men Paganini louisd’orerna. Jules
Janin syntes belåten; Paganini var det bestämdt. Under
det striden rasade som häftigast, sökte Jules Janin efter ett
mer praktiskt vapen än pennan; han sökte äfven en stråke
som kunde korsa Paganinis, påträffade Ole Bull, upptäckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
