Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fantasi, men hin må råka ut för deml Allt var förloradt,
utom snillet, äran och fiolen. Ole Bull strök luggen ur
pannan och beträdde ånyo den amerikanska konserttiljan.
iMen den gången kom han fram utan fiol, bugade sig för
publiken och började sedan helt lugnt betrakta väggarna.
En fiolspelare utan fiol 1 Detta var redan något som
måste slå an på de goda amerikanarne och, vi skulle tro
det, äfven på hvilket annat godt folk som helst. Ole Bull
fortfar att vandra fram och tillbaka, gnuggande sina fingrar
så att det knäpper i dem. Detta är visserligen något, men
man väntar äfven på de der fiageoletterna och de der djupa
stråkdragen som gå ända till lefvern. Ändtligen gör Ole
Bull ett tecken åt ena sidan, och strax inkommer en liten
svart djefvul till neger, bärande på rödt hyende en fiol.
Han ger vidare ett tecken åt andra sidan, och på
ögonblicket insväfvar en genie i himmelsblått med vingar, förande
på hvitt hyende en stråke. Detta sätt att taga
ingredienserna från så diametralt motsatta regioner och sammansmälta
dem i samma degel framkallar redan en bifallsstorm från
det förtjusta auditoriet. Resten drar Ole Bull sjelf försorg
om. Han ger de goda amerikanarne litet af hvarje, hälften
af himmelen, hälften af afgrunden, genomlöper i en
kro-matisk skala allt möjligt mellan de motsatta polerna och
kastar slutligen hela Niagarafallet öfver alltsammans. Triumfen
är fullständig, Ole Bull återtager sitt guld, men aktar sig
visligen för att kolonisera det i den amerikanska jorden.
— Det är bekant, att i Amerika får en konstnär, om än
aldrig så stor, icke vara hvad man kallar »grätten» på några
hocus pocus mer eller mindre, så framt han vill lyckas och
icke svälta ihjäl. Utan Barnum hade måhända Jenny Lind
i Amerika icke förtjenat så mycket som till en pomadburk
en gång.
Återkommen till sitt fädernesland, fick Ole Bull ett
annat infall. Norge, fullvuxet i mycket, är dock ännu barn
i åtskilligt annat, synnerligen hvad angår dramatisk konst.
Norrmännen, ypperliga på rår och i vanter, ha bestämdt icke
fötter lämpliga för koturnen. Ole Bull försökte det omöjliga,
och det ser nästan ut som han skulle lyckas. I Bergen,
under hans vård och med stora uppoffringar, har Norge nu
sin första nationalteater.
Nu är, som man vet, Ole Bull i Stockholm. Att han
kom hit just nu och då den norska frågan upptändt alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
