Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dlef. Stigande sålunda från grad till grad, hvarunder han
varit en verksam ledamot af begge våra vetenskapsakademier,
den krigiska såväl som den fredliga, samt dertill ledamot af
åtskilliga viktiga komiteer likaledes både för krig och fred,
blef han 1860 general för infanteriet och slutade sina dagar
som den ende generalen i svenska armén.
En general i fredi Nåväl, det var icke Lefréns fel att
han stannade vid det, och, för öfrigt, icke är krigaräran den
som vi skulle sätta främst på vår rangrulla, i fall vi hade
någon. Men om, när det gäller, man skall kunna mottaga
fienden med varma serveter, nog är det af vigt att ha
duktygen i ordning. Också är det som militärisk organisatör
Lefrén mest utmärkt sig, och ingen skall förneka honom ett
rum bland vårt lands utmärktaste teoretiskt bildade militärer.
Vi kunna icke bedöma hans tre tomer föreläsningar i
krigsvetenskapen, men män af facket räkna dem bland
hörn-stenarne för den militäriska bildningen inom vårt land, och
det känna vi med visshet, att Lefrén varit en af de
kraftigaste kämparne för ett förbättradt allmänt undervisningssätt
och efter många heta strider främjat modersmålets och de
lefvande språkens seger öfver de döda — en seger af större
välsignelse för slägtet, än mången som tillkämpats i téten
för bataljonerna i fält.
Såsom ledamot af Riddarhuset stod Lefrén merendels
på Hartmansdorffs sida, för mycket passionerad för att vara
hvad man kallar lycklig talare. Vid sådana tillfällen var han
mer upprörd och känslig än grundlig och vis, mer kadett
än guvernör. Det var, må man tro, eld under denna hjessa
af snö — eld som kunnat räcka till för minst ett dussin af
nutidens själsbleka ungdomar, och der eld finns, der är det
aldrig kallt i hjertat. Det var en lust att se den ståtlige
gubben, glödande ännu i sitt åttonde decennium, mäktig af
hänförelse på lifvets nedersta trappsteg, exalterad ända in i
döden. Det är att ha lefvat med fullt lif från början till
slut. Att en sådan personlighet varit älskad af alla med
hvilka han stått i beröring, det faller af sin sjelft, utan att
man behöfver skåda den sorgdrägt som af de kårer han
tillhört eller verkat för burits som ett uttryck af deras saknad,
ett bevis af deras hyllning åt hans minne.
1 februari 18G2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
