Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Carl August blef hvarken modfäld eller förtviflad.
Han kände hela betydelsen af det namn han bar, och han
uppehöll det så godt och värdigt han kunde, och han kunde
så mycket som tid eller omständigheter det medgåfvo.
Såsom politisk skriftställare gick han troget i sin fars fotspår.
Derom vittnar hans fortsättning af »Läsning i blandade
ämnen», likaså hans »Tidstaflor ur Sveriges nyare historia»,
skildrande dels 1809 års revolution och dess män, dels åren
1809 och i8io:s politiska tilldragelser för öfrigt. Till dessa
skrifter lade han värdigt sina egna handlingar såsom ledamot
af Riddarhuset, hvars liberala minoritet han alltid tillhört.
Ofverallt der det gälde ett steg framåt på den politiska eller
sociala frihetens område, der kunde man vara viss på att
i första ledet finna hans vapensköld. Bland mycket annat
nämna vi endast tvenne gissel, som han riktigt gjort till sin
lifsuppgift att anställa en autodafé uppå, ett verldsligt gissel
och ett andligt: prygelstraffet och biskop dömd. Han fick icke
upplefva den högtiden; men det var icke omöjligt att han
kunnat det.
Såsom skald egde han varm känsla, liflig fantasi och
en alltid vårdad versifikation. Men hans sångmö gjorde
något för stor toilett, depenserade mer på sin utstyrsel än
hon hade råd till, och blef följaktligen mer grande dame
än bygdens tärna, mer behagsjuk än behaglig. Obegripligt
att Albano (hans vanliga psevdonym), som i sällskapslifvet
utvecklade så mycken naturlig ledighet i sin konversation,
så mycken humor och qvickhet ända till uppsluppenhet, för
att ej säga tygellöshet, deremot i sina utgifna poetiska skrifter
rör sig med en viss stelhet, en viss akademisk högtidlighet,
liksom hade han mer tänkt på de aderton än på de nio.
Visserligen hade han också bland de förre haft sina förnämsta
idoler, en Tegnér, en Geijer, en Agardh, som voro hans
personliga vänner och hos hvilka han varit som barn i huset;
mfen en skald har också sina förbindelser till de senare, den
i synnerhet att icke lägga band på sitt Haturliga skaplynne.
Vi tro, att Albano hade blifvit en god humoristisk poet, om
han icke par préférence valt den allvarsamma genren. Vida
lyckligare var han då som minnestecknare, hvilket man
finner af hans »Anteckningar om bortgångna samtida», hvaraf
två delar utkommit. Outtröttlig i att samla material och
samvetsgrann i valet af dem, ordnade han dem med
konstnärlig hand och gaf sitt hjertas värma åt det hela.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
