Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Anton Petterson.
[an gjorde icke buller af sig, den mannen, änskönt
hans yrke, hans vetenskap var en kamp mot de
väldigaste af elementen, hafvet och stormen. Han var
föreståndare för Stockholms navigationsskola och derjemte
inspektör öfver alla navigationsskolor i riket. Det föreföll oss,
och naturligtvis i främsta rummet de mest intresserade deraf,
som om dessa vigtiga befattningar icke kunde vara i bättre
händer och att det var precis hvad det borde vara. Under
sådana förhållanden vänjer man sig lätt vid den tanken, att
det icke heller kunnat vara annorlunda, utan afseende på
hvem det är som ordnar och leder det hela. Man tänker
knappast på den som, i sin ordning icke tänkande på sig
sjelf, uteslutande lefver för sin sak. Allt går sin gilla gång,
och allt är bra. Men så gör döden oförmodadt ett drag.
Hufvudpjesen skjutes undan, och det uppstår en paus, ofta
lång nog, ett tomrum som man råkar i förlägenhet för.
Man känner, att det icke mer är och icke heller på länge
kan blifva hvad det en gång och så nyligen var.
Det är som om något sådant inträffat vid den mannens
frånfälle hvars bild vi i dag framställa, och hvars graf vi
nu egna några ord. Tidningens utrymme medgifver ej flere.
Men hur litet vi än säga, blir det i alla fall vida mer än
hvad den aflidne i lifstiden skulle ha tänkt och känt om
sig sjelf. Det gifves solida förtjenster •— många äro de ej —■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
