Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Henrik Mellin,
■ n falang af författare och konstnärer som för tjugufem
år tillbaka här i Stockholm benämdes Det unga Sverige,
samlades gerna kring en skriftställare, hvars namn då var bland
de mest kända, hvars arbeten voro spridda och lästa
öfver-allt, framhållna af kritiken som mönster icke blott hvad
beträffade stilens korrekthet och klarhet, utan äfven för den
anda af allvar och sedlighet som genomgick dem. Det var
en skald, hvilken, om än icke af någon starkt påfallande
originalitet, likväl intog alla, lika litet grumlande känslan som
språket ■— en värdig fosterson och lärjunge af Franzén. .
Denne skriftställare var G.. H. Mellin. Den nyssnämda
falangen såg i Mellin något mer än en chef: den såg en
äldre bror. Mellin är född 1803 — en den bäste rådgifvare,
den mest trofaste vän, och om någon varit det i ordets
fullaste bemärkelse, så är det visserligen han. Han hann ej
uppsökas innan han uppsökt. Astronomen kan ej vara
ifri-gare i sina forskningar efter nya upptäckter på himmelen än
Mellin i sina spaningar på literaturens eller konstens fält
efter om också de obetydligaste tillstymmelser till talang.
Ingen anonymitet trotsade i den vägen hans blick, och när
han funnit hvad han sökt, gladdes han som ett barn vid
fångsten af en blomma. Han bjöd genast på brorskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
