Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
triumftåget till Vaxholm månaden derpå. Räkningen med
regeringen var dock icke dermed afslutad. Året 1838 födde
1840—41 årens riksdag, som nära nog framkallat konungens
abdikation. Abdikationen i folkets hjertan var dock redan
för alldd gifven. Karl Johan, länge förd bakom ljuset, kom
aldrig ur skuggan mer. Med förtviflan utropade han: »Den
mannen har förstört min historia!» Men mer befogad hade
hans klagan varit, om han i stället vändt sig till dem som
satte facklan i förstörarens hand.
Detta är hvad Crusenstolpe har gemensamt med
stamfadern för vårt regerande konungahus och hvarigenom de
skola åtföljas ett litet stycke på historiens väg. Men det
lilla stycket är en svår besvärsbacke, svårast för den som
bär kronan.
Hvart man än blickar ut i naturen ser man, hur hon
sjelfmant sträfvar att frigöra sig från de utväxter eller
ofullkomligheter, som kunna vidlåda henne, och hennes sträfvan
lyckas så lätt. Men sjelfva snillet, naturens yppersta produkt,
huru svårt har ej det att frigöra sig från de ovanor eller
fördomar, som ha sin rot i en missriktad uppfostran från
barndomens dagar! Crusenstolpe, som onekligen i första
rummet kunde tillskrifva sina väl- eller högvälborne
stånds-kamrater alla de bekymmer och lidanden han utstått, hur
svag var han ej i sjelfva verket för dem! Sina hjeltar sökte
han företrädesvis i den s. k. »frihetstiden», utan att vi
någonsin hörde honom antyda, att en fri och oberoende
press skulle varit det bästa korrektivet mot de rådande
missbruken då. Så till vida syntes han vara republikan som han
förordade riksföreståndareskapet. Men till riksföreståndare
skulle han ha valt den medelmåttigaste adelsman framför
hvilken ofrälse som helst, hade han än haft en Engelbrekt,
en Garibaldi att tillgå. Sina flesta och trognaste
umgängesvänner räknade han bland de ofrälse, och med dem trifdcs
han också bäst. Men kom öfver hans tröskel någon grefve
Fritz Erik eller någon baron Erik Fritz, så blef han genast
högtidligare stämd; det var genast något närmare altarringen.
Blott inom högadeln fann han de store, liksom han slöt till
en regents storhet endast af den makt som innehades eller af
det land som beherskades. Rysk statskonst hatade han lika
mycket som någon annan; men af en Alexander, en Nikolaus
bländades han. Han glömde att de store icke skulle vara store,
om man ej låge på knä för dem, för att tala med Voltaire.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
