Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvem har lärt dig denna sång?» frågade vi.
»Jag har hört den,» blef svaret.
»Af hvem?»
»Vi sjunga den alla, gossar och flickor •— alla.»
Så hade fiskarstugan uppsnappat en godbit från salongen.
Fattigdomen nöjer sig med de smulor som falla från
rikedomens bord. Men gäller det musik och sång, då nöjer
hon sig endast med det bästa. Och hvad som en gång
blifvit kärt för hyddans folk, det släpper detta folk ej så
lätt ifrån sig, under det inom salongen tycket och smaken
ofta vexla nära nog som tapeterna på dess vägg eller
gardinerna för dess fönster. »Konvaljerna små» ha blifvit en
folkvisa, och så torde fallet vara med flere af A. F.
Lindblad. Det är mycket att bli folkvisa: folkvisan är odödlig.
A. F. Lindblad gjorde sig först bekant genom ett arbete
med titel: »Musik för sång och för fortepiano», hvilket
han tillsammans med Geijer utgaf år 1824. Hos Lindblad,
liksom hos Geijer, voro ord och ton tvillingfödda.
Lindblads text kan fullt ut jemföras med det bästa i sitt slag.
Man kan till hans musik icke tänka sig bättre ord, liksom
till hans ord ingen bättre musik. Man känner vid första
anslaget, att samma anda lifvat och värmt dem gemensamt.
Att på samma gång vara skald och tonsättare, det är en
sällsynt himmelens gåfva, som måste anslå med dubbel kraft.
Man får höra mycket musik inom vår musikaliska verld,
mycket nytt och mycket vackert; men vanligtvis slutar man
med att fråga: »Har ni ingenting af Lindblad?» Och man
får det och njuter ånyo af: »Hvad månd’ det landet heta
som har min älskling gömt?» »Öfver skogen, öfver sjön»,
»Lärkan drillar upp i skyn», »Skjutsgossen», »Bröllopsfärden»,
och hur de allt benämnas dessa våra älsklingsstycken ännu
i dag, såsom de varit det ända från första stunden. De lifva
och uppfriska det föråldrade hjeitat, liksom de intogo och
förädlade det unga. Mycket kan, som sagdt är, gå emellan
dessa godbitar, men öfver dem går litet eller intet.
Lindblad har, utom sina in- och utrikes kända och högt
uppburna sånger till piano, komponerat duor för piano och
violin, trior för piano, violin och alt samt symfonier för
orkester, alla af stort värde. Han har i operan »Frondörerna»
(senast uppförd 18 61) äfven försökt sig som dramatisk
kompositör. Somliga af hans beundrare ställa honom lika högt
som sådan. Andra göra det ej, och bland dem äro vi. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
