Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Maximilian Myhrberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansträngningar, en kropp af jern, utom när han simmar
öfver floder.
Carlistkriget slutade, men Myhrberg qvarblef ännu några
år i Spanien, uppehållande sig en längre tid hos en gammal
rik engelsman, som fattade synnerlig vänskap för honom och
med hvilken han gjorde flere resor i detta romantiska land.
Under en sådan resa blef deras diligens, änskönt eskorterad
af soldater, anhållen af ett röfvarband, som befallde alla
genast lägga sig framstupa på marken. Myhrberg fattade
sina pistoler, men seende eskorten kasta från sig sina vapen
och misstänkande förräderi, fann han allt motstånd fruktlöst.
De resande, tio till antalet, bland hvilka en förnäm lady med
tre fullväxta koketta döttrar, skadades ej till lif eller lem,
men plundrades alla inpå bara kroppen.
»Det var en syn lika löjlig som ömkelig,» berättade
Myhrberg, »när vi derefter måste till fots fortsätta vår väg
till närmaste by, herrar och damer arm i arm, alla i
paradisets drägt, men utan fruktan för förkylning under Spaniens
heta sol.»
På 1840-talet återkom Myhrberg till Sverige, för att,
som han ofta uttryckte sig, kämpa mot sin »värsta fiende,
overksamheten». Inga turkar, inga kossacker, icke ens ett
ordentligt röfvarband 1 Visserligen sysselsatte han sig med
läsning och var i mycket kunskapsrik, men krigets man blir
sällan bibliotekets. Slagfälten är hans favoritvolymer, fast
det går vårdslöst till vid uppskärningen. Han försökte sig
1843 som guvernementssekreterare på S:t Barthelemy; men
äfven bland Antillernas ögrupp mötte han sin »värsta fiende»
och kunde ej hållas skadeslös af Vestindiens cigarrer. En
tid tycktes Bellona åter småle mot sin son: Polen reste sig
ånyo. Myhrberg kallades af polska centralkomitén till Paris
och följde prinsessan Czartoryski till Italien, för att organisera
de friskaror man väntade derifrån. Men Polen föll innan
dess, och med detta hans sista hopp att ännu en gång få
kämpa för Polens frihet.
Hans likgiltighet för yttre utmärkelse, liksom hans
oegen-nytta, är känd. Några riddarordnar kuade han dock ej undgå,
trots allt sitt bemödande. »Det är märkvärdigt,» yttrade
några år efter grekiska frihetskriget en grekisk general till en
svensk korvettkapten, hvilken gerna ville ha och fick
Frälsareorden, »det är märkvärdigt, att den enda svensk vi med nöje
skulle ge denna orden åt håller sig undan, och ingen vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
