Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det ligger likväl mycket vanskligt i alla dessa
»Reseintryck», »Vandringar i utlandet» o. s. v. Saknar
man den fyndighet, som behöfs för att uppfinna någon ny
pikant form, eller är man ej förmögen af reflexioner, lika
snillrika eller, rättare sagdt, snillrikare än de som redan
äro utgifna öfver samma ämnen, så blir man en af de
tråkigaste varelser på jorden, ty det gifves knappast något
tråkigare än en resebeskrifning, som icke innehåller
någonting annat än hvad andra förut och kanske lyckligare
utfört. Jag känner ganska många förståndiga och bildade
menniskor, som fått frosskakningar vid första anblicken af
ett »Reseintryck» eller en »Vandring i utlandet».
Det är gifvet att jag, som bestämdt ville utgifva något
om min resa utan att derigenom skada mina landsmäns helsa,
skulle stanna i mycken förlägenhet, ty jag saknar
fyndigheten i formen och snillet i reflexionen samt saknar framför
allt lusten att vara tråkig, ty man har sannerligen ingen
rättighet att vara det. Må vara att allmänheten kan låta
bli att läsa hvad jag låtit trycka; men de arme sättarne,
de arme korrekturläsarne, de äro väl menniskor de också,
och jag vill icke hafva en sättares eller en korrekturläsares
förbannelse på mitt samvete.
Jag började derför tänka efter, om det icke skulle gå
an att skrifva en roman med parisiska scener och bland dem
försåtligt insmyga åtskilligt af hvad jag hade att ar.föra om
märkvärdiga ställen, om konst, om litteratur, om politik och
gud vet icke allt som en resebeskrifvare brukar idisla, sig
sjelf, om ej androm, till mycken uppbyggelse och hugnad.
Jag hade icke länge funderat förrän jag fattat mitt beslut,
nämligen att skrifva just en sådan roman, under det jag
hvilade mig efter de långa ströftågen fram och tillbaka
genom den ofantliga staden.
Men ämnet?
Ack, i Paris kan man icke vara ängslig öfver brist på
ämnen. Man behöfver blott genomläsa dagens tidningar
för att få dussintals sådana att välja på, ja, man behöfver
knappast mer än gapa för att med luften få in hela volymer
af romaner, helst i en tid som denna, då man, kafvande i
svallvågorna efter en stor revolution, endast söker efter
medel till en ny och kanske ännu större.
Man behöfver blott en kort tid vistas i Paris för att
icke längre förvåna sig öfver den ofantliga produktivitet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
