Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föra mig dit, och snart sutto vi tillsammans på hvar sin
sida om en kalfpastej och en butelj vin. Aldrig hade jag
förr druckit vin »töte-å-tete» med ett åttioårigt fruntimmer,
men sällan hade jag druckit mitt vin med mera smak, ty
madame Robert kredensade drufvan med den ena intressanta
historien efter den andra. Hon var alldeles outtömlig, den
goda madame Robert. Men så hade hon också en åttioårig
lefnad att hemta ur.
Ack, tänkte jag, hvilken samling af romanämnen har
jag ej redan dessa skrynkliga läppar att tacka för! — Men
som jag ej hade lust att uppföra pjeser från ett förflutet
århundrade, så nöjde jag mig med att dricka en skål för
madame Roberts nära hundraåriga minnen, hvarefter vi
åtskildes, sedan jag likväl dessförinnan mottagit hennes adress.
Jag dröjde icke att göra mina besök hos henne och blef
vid ett af dessa förestäld för hennes vänner, tvänne andra
fruntimmer. Det ena var en madame Voguet, som hade
varit amma åt ingen mindre personlighet än Carl XIV:s son
och efterträdare, Oscar, vår nuvarande, allernådigste konung.
Madame Voguet kunde icke nog beprisa sitt höga dibarn,
hvilket hon ansåg för det vackraste och sötaste barn, som
någonsin legat vid en qvinnas bröst. Långt ifrån att betvifla
denna hennes försäkran, lyssnade jag med verkligt nöje till
madame Voguets berättelse om huru hon torkat de första
tårarne ur en konungs öga, samt huru hon njutit och känt
sig lycklig af att i sin famn hafva burit den, som en dag
skulle leda tvänne rikens öden.
Som jag likväl aldrig tänkte våga mig på att skrifva
en konungs historia, icke en gång konung Oscars, så kom
jag snart att företrädesvis sysselsätta mig med det andra
fruntimret, hvars namn var madame Lambert, gift med en
skräddare i Lyon och endast på ett kortare besök i Paris.
Madame Lambert öfverraskade mig snart med mitt eget
fäderneslands språk, hvilket alltid klingar vackert, men
kanske likväl minst, när man hoppar in på det ifrån
franskan eller italienskan.
Madame Lambert var således svenska. Min nyfikenhet
att lära känna, huru hon kommit till Frankrike och hvilka
öden hon der haft, blef på ögonblicket tillfredsstäld. Hon
och en yngre syster, som numera var död, voro döttrar
till en sadelmakaremästare i Göteborg med namn Ahlgren,
hvilken derstädes afled år 1825, till mycken glädje för sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
