Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och försvinna. Man tycker sig stå vid stränderna af floden
Styx; man tycker sig höra vålnader hviska till hvarandra
öfver det mörka vattnet. Hvarom hviska de väl ?. . .
Fråga de kanske hvarandra, huru många dylika
monument behöfva resas, innan frihetens genius blifvit något
annat än blott en gyllene bild, innan sanningen torkat den
sista tåren ur sitt öga, innan menskligheten och
civilisationen smält tillsammans i en enda låga med en fridsäll jord
till altarhärd och Guds leende anlete till himmel 1
Men lemnom grafvarne och återvändom till lifvet, som
leker på takåsen till de dödas stad, och förenom oss med
dem, som samlat sig kring talaren vid kolonnen och det så
talrikt, att denne ändtligen finner sig kunna börja sitt tal.
Bland åhörarne ser man äfven några personer af den s. k.
bättre klassen, herrar och damer af utsökt toalett, ty alla i
Frankrike utan undantag älska talfriheten, och om de
makt-egande inskränka den, hvilket visserligen stundom sker, så
är det blott derför att de sjelfve skola få tala desto mera.
»Mina herrar! Mina damer!» började den unge mannen,
under det han visade de församlade ett af de små paketen,
som han nyss upptagit ur hatten: »Mina herrar! Mina damer!
Frihetens värn och frihetens belöning 1 Kan ingen af er
gissa hvad som finnes inom detta lilla anspråkslösa paket?
Ingen?... Och likväl hafven I, mine herrar, ögon, hvars
blickar kunna döda Frankrikes fiender, och I, mina damer,
blickar, hvars strålar kunna uppväcka de döde.»
»Bravo 1» ljöd det från hela den tacksamma kretsen. I
Paris är man lika litet som annorstädes känslolös för beröm
och smicker.
»Men jag fattar orsaken,» återtog talaren efter några
bugningar, »och jag skyndar att förklara den ... Vi stå på
ett heligt ställe . . . Edra blickar, mine herrar, söka i denna
stund minnet af de tre Julidagarne, och hur skulle de då
kunna fästa sig vid det obetydliga föremål, som nu är i
fråga!... Strålen i edra ögon, mina damer, afkyles i detta
högtidliga ögonblick af tårar, gjutna vid tanken på så många
ynglingars död, på så mången för tidigt jordad förhoppning
om belönande kärlek och huslig lycka.»
»Men hvarför beklaga deml» fortfor talaren med
åtbörder, som skulle varit tillräckliga för minst ett dussin
svenskar; »de voro arbetare med knappast en sou till en
klase drufvor (hör! hör!)... de åro hjeltar med en odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
