Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guld, och att den, köpt för två till trehundra francs, en
dag borttappades, utan att någonsin kunna återfås, hvilken
stor förlust då för egaren eller egarinnan I . . . Men om
der-emot denna kedja, som endast kostar femton sous, förlorades,
så blefve ju förlusten endast femton sous, eller hur? . . .
Nej, icke ens det: långt ifrån att bli förlust, blefve det
snarare en vinst, en vinst lika stor som skilnaden emellan
trehundra francs och femton sous. .. Hvem skulle derför
icke gerna vilja ha en kedja, som, när den behålles, endast
kostar femton sous, men, när den förloras, tillskyndar en
vinst af trehundra francs eller just den summa, som en
kedja af guld skulle ha kostat?»
Allmänheten fortfor visserligen att beundra den
utomordentliga kedjan; men ingen spekulant anmälde sig, ingen
ville förlora femton sous för att vinna trehundra francs.
»Men,» återtog den långt ifrån modfälde säljaren, »I
hören dagligen så mycket ordas om den stora vinst
Frankrike skördat och i synnerhet nu skördar af sina förluster
(hörl hör!), att jag verkligen icke undrar på om I misstron
mig. . . hör man icke dagligen vissa organ inom pressen,
hör man icke ministrarne och deras anhängare inom
kam-rarne oupphörligen förklara att den sjunkande krediten, det
ramlande välståndet inom landet (högre i) och det slocknande
anseendet utom landet (högre 1 högre!) i sjelfva verket och
inför den högre vishetens ögon icke äro något annat än de
solklaraste bevis på landets lycka under en vis och fridsäll
styrelse (bravo! bravo!), att affärerna i Spanien (högre 1
högre!) och affärerna i Schweiz (högre, högre, högre!)...»
Talaren hejdade sig, ty hans skarpa blick upptäckte
några polissergeanter, som närmade sig folksamlingen. »Men
det är ingen välsignelse i dag på Bastiljplatsen,» började
han ånyo i något förändrad tonart, »och jag måste väl flytta
min butik till en annan trakt af staden . . . till Tuilerierna
kanhända, för att der finna den afsättning, som nekas mig
af Julikolonnen (nej, nej, nej!); men hellre än jag det
gör,» återtog han med stark röst, »säljer jag mina varor till
underpris (bravo, bravo!)... ja, jag säljer kedjan för fem
sous, så sannt jag heter Armand Cambon.»
Starka bifallsrop belönade detta stora bevis på patriotism.
Något hvar började föra händerna till sina fickor. Kanske
tyckte man sig alltför länge hafva pröfvat den unge mannens
tålamod eller också fann man att fem sous icke kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
