Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men, för att återkomma till vår Psyche på
Bastilj-platsen, borde man väl nämna något om hennes ögon;
dock, att träffande afbilda en fransyskas ögon, när de äro
stora, högblå och kasta strålar mellan de sexton årens
genomskinliga, silkesbefransade ögonlock med de penslade
ögonbrynen deröfver och de lätta skuggorna derunder,
der-till behöfves en rikare pensel än vår, ty endast det gudomliga
kan träffande likna sig sjelf.
Den unga damens drägt — en nutidens Psyche kan
naturligtvis ej framställa sig i samma toalett som antikens —
bestod i en svart mantilj af silkessammet med halfalns
breda Brysselspetsar, nedanom hvilka draperade sig i rika
veck en svart sidensarsklädning, prydd af tre hvarf
tyllvolanger af samma färg.
Personer, som följt med sin tid, säga att denna svarta
drägt var på modet i slutet af år 1847. Efter revolutionen
1848 blef röda färgen den herskande och räckte till de
bekanta Junidagarne, hvarefter halfva staden gick
svartklädd, sörjande slägtingar, stupade i barrikadstriden. Med
Napoleons presidentskap kom den grå färgen på modet och
räckte till dess förskräckelsen öfver socialismen någorlunda
hade lagt sig. Sedan började helt småningom orleanister
och legitimister (de qvinliga nämligen) lysa i de blå och
gröna färgerna, trons och hoppets färger. Men som tron
och hoppet allt mer börjat sjunka i moln, så har man ånyo
gripit till den svarta drägten.
Den unga damens klädning var icke så lång som den
våra svenska damer begagna. Fransyskorna hafva för mycken
smak och för små fötter, att bruka långa klädningar.
För en beundrare af vackra fötter — och det äro vi
nog något hvar — är det verkligen en njutning att se hur
en fransyska för sina. En fransyska skulle bestämdt kasta
sig i Seinen eller osa ihjäl sig, hvilket senare i Paris är
mycket »en vogue», om någon förebrådde henne att hon
ginge snedt på skorna. Hon kan, liksom andra qvinnor,
må illa, behandlas och behandla sig sjelf illa; men gå illa
är för henne omöjligt. Hon kan, liksom andra, nöta ut sina
skor, ty cancan och scottish pröfva nog grisetternas skosulor,
men det är blott framsidan det gäller, och klacken blir
alltid densamma, alltid lika ny och glänsande, aldrig röjande
någon beröring med plankan eller stenen. Derför är också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
