Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes gång en gång på resårer, och när hon stående hvilar
sig, är det fjärilns hvila på blomsterskålen.
Det är förlåtligt, om man blir något varm om hjertat,
när man vill teckna fransyskan, hvilket är nästan lika
svårt som att beskrifva vestanvinden, som förtjusar oss när
den kommer och bedröfvar oss när den flyr. Påståendet,
att fransyskorna visserligen i allmänhet äro graciösare än
andra qvinnor, men i allmänhet icke så vackra som deras
systrar i norden, är blott en konstgjord blomma, som man
af artighet räcker andra länders döttrar, för att trösta dem.
Vi, som med en äkta turists nyfikenhet genomströfvat Paris
och det i många omgångar, ha icke kunnat underlåta att
dervid finna, att den allgode Guden varit lika frikostig mot
Paris som mot Stockholm hvad vackra fruntimmersansigten
beträffar. Vi skulle till och med kunna säga, att han varit
något frikostigare, om vi bara tordes.
Förmågan att behaga är hvarje qvinna medfödd; men
denna förmåga odlas olika hos olika subjekt eller, kanske
rättare sagdt, folkslag. Så t. ex. räcker svenskans bemödande
att behaga vanligtvis icke längre än till den betydelsefulla
kullerstolen och aflägges icke sällan med brudskruden, då
deremot fransyskans räcker ända till grafven, hvarefter det
går i arf till hennes döttrar,, som, hvad de än vanvårda,
likväl aldrig vanvårda detta sitt möderne.
Men troheten I Troheten 1 —
»O trohet 1 Du är stor i norden,»
då deremot söderns döttrar och främst bland dem
fransyskorna ... O himmel! Bevare oss Gud för dessa gracer
utan hjerta; för dessa ögon, som tända eldar för flere än
en; för dessa små fötter med deras till flygt alltid spända
vingar; för dessa fina fingrar, som med slängkyssar uppspäda
sjelfva korstecknet, under det ögonen i sjelfva
vigvattens-skålen söka älskarens bild! ... Det är fasligt 1 . . .
Men det är verkligen skäl att något afkyla viggen, innan
vi slunga den öfver så vackra hufvud som fransyskornas.
Gerna vilja vi förena oss’ med dem som uppresa och helga
vestaliska tempel åt nordens »ljuslockiga mör», men likväl
med vilkor att grundpelarne dertill icke samlas på bekostnad
af söderns »svartögda tärnor».
Derför några ord ortmfransyskornas mycket omordade
flyktighet. Det är klart, att vår mening ej kan vara att
våga någon lansbrytning till förmån för dessa olyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
