Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller närsynt, när han möter den förre studentens älskarinna.
— Men de äro så lätt tröstade, säger man, de äro så
lättsinniga, hafva snart i beredskap en annan i den förlorades
ställe. Det är alltför möjligt, att fransyskan icke bryr sig
om att med särdeles många tårar försköna spåren af den
manliga otacksamheten. Det är till och med alltför troligt
att hon icke gör det.
Vi veta icke hur många tröstlösa flickor sucka i
Stockholm; men det veta vi, att knappast någon nattlig
dimma hvilat öfver Seinens vatten, som icke mottagit
den sista sucken ur en qvinnas hjerta, brustet långt förrän
det kallnat.
Vi bedja våra läsare om förlåtelse för det vi gjort oss
skyldiga till ett af de största fel en romanförfattare kan
begå, nämligen att genom afvikning från ämnet hejda
handlingens naturliga gång. Men detta är så vanligt, när man
kommer in på kapitlet om det täcka könet.
Emellertid vilja vi nu söka återtaga tråden till den
ovanliga händelsen på Bastiljplatsen, ty ovanligt är det
visserligen, att någon bjuder fem francs för en vara, som
man kan få för fem sous. Dertill kom äfven, att hon som
bjöd syntes tillhöra en klass, som icke brukar göra uppköp
för sin toalett på gatan och för öfrigt icke är känd för att
särdeles intressera sig för det lägre folket.
Vår hjeltinna ■— det är så godt att genast erkänna
henne som sådan —- egde också den allra som hvitaste
lilla hand, och det var lätt att se, ty hon hade, om af en
händelse eller af koketteri, aftagit högra handsken. Ett
nytt femfrancsstycke med Ludvig Filips bild ■—■ ännu
Ludvig Filips bild — syntes i denna hand. Det smala
pekfingret med dess genomskinliga skära nagel förmådde
knappast betäcka bildens reputerliga kindberg Mot en skönare
hand kunde en konungs hufvud icke hvila.
»Hvilken idé! Hvilken galenskap!» hviskade i hennes
öra mannen med hederslegionen.
»Jag gaf i går tio francs för en liten blomma af madame
Furstenhoff och för en timme sedan ett femfrancstycke
för en tårta hos monsieur Félix vid Boulevarden,» svarade
hon lika sakta.
Armand Cambon, riddaren af messingskedjorna, närmade
sig henne, synbart öfverraskad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
