Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marmorkolonner, som uppbära den rikt förgylda
marmorhällen, på hvilken står den kolossala bordstudsaren med
dess tvänne förgylda och af massivt silfver förfärdigade
korsriddare, af hvilka den ene kastat den andre ur sadeln.
Hur många gånger har ej monsieur Géronniére låtit sin blick
hvila på denna lika dyrbara som betydelsefulla grupp? Ty
hvad äro väl dessa korsriddare? Hvad annat än monsieur
Géronniére som stöter monsieur Dumon, den dåvarande
finansministern, ur sadeln?
Riddaren Géronniére hade hvarken hjelm eller sköld,
men hvad hans ansigte beträffar, så såg det verkligen ut
som skulle han nyligen hafva deltagit i någon dust emot
saracenerna, ty en stor musch satt midt på hans näsa och
en ännu större på hans högra öra, alltsammans färska
minnen af hans äfventyr på Bastiljplatsen.
»Parbleu!» mumlade bankiren; »hvilken olidlig smärtal...
Det fattas nu bara att jag får ärr efter de här såren,» tillade
han ångestfullt.
Såsom vi redan känna, var det icke
krigsministerportföljen riddaren eftertraktade. Det kan möjligtvis gå an
för en krigsminister att på sitt ansigte bära krigets
insignier; men en finansminister måste vara slät och hal i
ansigtet som is.
»Och allt det här omaket, den här förargelsen för ditt
upptågs skull!» fortfor han vresigt.
»Mitt upptåg?» upprepade Adelaide; »hur kan ni säga
det, gode onkel?»
>Jo, var det icke på din enträgna begäran som jag lät
förmå mig att följa dig för att visa dig Julikolonnen?»
sporde bankiren.
»Jag tackar er för er godhet att en gång hafva visat
mig den... Hvilket härligt monument! Storhet och smak
förenade . . . Hvilken hänförande utsigt från balustraden
der-uppe! Hvilken dyster högtidlighet i grafvarna derunder!»
»Vackert monument!» hånade onkeln; »en grafvård
öfver rebeller... vackert efterdöme för framtiden!»
»Onkel tycker icke om Julikolonnen . . . men den är
ju ett verk af konungen sjelf, och konungen är ju sedan
gammalt onkels synnerlige favorit?»
»Min synnerlige favorit?. . . Kan så vara . . . förr
åtminstone; men nu . . . och för öfrigt skulle jag säga dig
mitt barn, att meningen med den der Julikolonnen endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
