Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har visserligen ännu icke köpt tobaken till pipan,»
yttrade Hvita Björnen, »men är likväl viss om att få min
lilla dosa med mig i grafven, så framt den ej behöfver
säljas till begrafningskostnaderna.»
Hvita Björnen drog härvid fram en splitter ny
snusdosa af silfver, som, ehuru af minsta slag, likväl var ganska
vacker. Armand betraktade dosan med någon förvåning,
ty aldrig förr hade han sett en dylik pjes i Hvita Björnens
ramar, eller, ens kunnat föreställa sig att denne skulle lägga
sig till en sådan lyxartikel. Djurens hofmästare värdigades
älven flytta sina ögon från köttkorgen till ifrågavarande
lilla pjes, och Armand tyckte att dessa ögon dervid fingo
en mildare glans.
Man säger att ordet och tåren förmå mycket här i
veriden, men hvad är väl deras förmåga mot metallens 1
»Nå, när skall saken afgöras?» frågade djurens
hofmästare, återtagande sitt vanliga skaplynne, ty dosan hade
sjunkit ned i Hvita Björnens ficka.
»I dag, om ni önskar,» svarade denne.
»Må ske i dag då,» yttrade den andre med ett leende.
En djurvaktare bör aldrig le. Detta leende har för mycket
tycke med tigerns glada ifver, när han vädrar sitt rof.
Armand vände sina ögon ovilkorligen från denne till vännen
Simon. Afven dennes läppar öppnade sig för ett leende;
men detta liknade tigerns tillfredsställelse, när han hunnit
rofvet. Den senare synen var icke vackrare än den förra.
»När börjar kalaset?» frågade efter en stunds tystnad
Armands följeslagare.
»På slaget tre, såsom vanligt,» svarade djurvaktaren.
»Och köttet lägges icke in i burarne förrän jag kommer?»
»Nej, icke före klockan tre, såsom sagdt är.»
»Blifva vi de ende som skola beundra storherrskapets
goda matlust?»
»Vill icke förmoda det. . . plär alltid vara någon som
intresserar sig för mina barn.»
»Men ingen som intresserar sig för fadern så mycket
som jag.»
»Det är sannt... många ha bjudit mig på snus, men
ingen på dosa.»
»Au revoirl»
»Tusenfaldt välkommen! . . . Ursäkta att jag ej följer till
dörren!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
