- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 4. Sonen af Söder och Nord. Del 1 /
75

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nå hvad mer?» frågade Simon; »han biir ond, hans
snabel hväser, ja kanske sprutar oss en stråle vatten i
ansigtet... men bräcker han pålarne? Vräker han omkuli
palisadverket för att krossa belackarne under sina fotter?
Vakande eller sofvande visar han sina ofantliga tänder, men
hugger han till med dem ? Genomborrar han med dem sina
förtryckare?. . . Nejl Tusen gånger nej! ... Och likväl är
han så stor och stark att han skulle krossa mig, som likväl
ej är någon dufunge, med samma lätthet som jag petar
ihjäl en geting. . . Ja, det är folket, folket, folket! . . . Men
tyst! Var det inte en vagn som stannade utanför trädgårds
porten?»

Hvita Björnen sträckte hufvudet åt högra sidan och
lyssnade. Armand följde med ögonen alla hans rörelser,
för att af dem kunna gissa till hvad som föregick inom
denna alltid besynnerliga varelse, men som likväl aldrig
visat sig så besynnerlig som vid detta tillfälle.

»Nej, annorlunda är det med lejonet, med tigern, med
leoparden,» började ånyo Hvita Björnen sina betraktelser:
»de bita i jernstängerna; de skaka med sina starka armar
de burar, hvaruti man instängdt dem; de äro, ehuru
fängslade, likväl en förskräckelse för sina bödlar; de mutas icke
eller lockas till knäfall af de smulor man kastar åt dem . . .
Räck dem köttstycket och glöm handen qvar, de skola sluka
både köttstycket och handen . . . Det är också folket, men
icke sådant det är, utan sådant det borde vara.»

»Och hvad hafva de mer för det?» frågade Armand;
»jo, galler af jern, i stället för af trä, och i stället för bröd
tämjer man dem med glödgade stänger och med svält, som
är värre än stål och eld . . . Öppna porten till elefantgården,
öppna lejonets, tigerns och leopardens burar, släpp alla
lösa! ... De skola börja med att sönderslita sina förtryckare
och sluta med att sönderslita hvarandra. . . Nej, Simon,
folket är inte den råa fysiska styrkan, hvarken den styrka
som mutas af en bit bröd, eller den som biter i en boja . . .
Folket är den kraft, som beherskar jorden, och mot denna
kraft båta hvarken bojor eller tyranner . . . Det styres derför
att det vill styras, och om det styres illa, om det förtryckes
och ändå tåligt synes bära sitt ok, så är det endast derför
att det rufvar på något bättre sätt att styras, men som
be-höfver slå rot och mogna . . . Folket behöfver ej ha brådtom,
ty det vet att det aldrig kan gå förloradt och att dess kraft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:28:54 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/romivf/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free