Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som onekligen förtjenade beundran i en tid, der rena, fasta
karakterer hörde till undantagen.
Så orerade och bedömde den outtröttlige djur vaktaren.
Men en fransman, som orerar mycket — och det göra de
alla — måste äfven orera mycket om sig sjelf. .. och äfven
det göra alla. Sl förkunnade han, hurusom djuren visade
honom en underdånighet endast jemförlig med den, som de
i paradisets dagar egnade våra första föräldrar; huru han,
genom sin dagliga beröring med lejonet och tigern, fått det
förras styrka och den senares vighet, ehuru han, naturligtvis
af aktning för sin nästas lif och lemmar, hvarken pröfvat
det ena eller det andra. Han tillskref sitt välde öfver dessa
annars så oregerliga djur hufvudsakligen den mildhet och
grannlagenhet, hvarmed han städse bemötte dem. Aldrig
hade han gått in i deras burar och stört dem, när de varit
sömniga och velat njuta nattro; aldrig hade han, liksom
andra jordens mäktige, ryckt brödet, eller, sannare uttyckt,
köttet ur munnen på dem, när de varit hungriga och
velat äta.
Djurvaktaren slutade sina föreläsningar med en
hjert-nupen tirad om huru han, fastän make och familj fader,
likväl nödgades försaka familjlifvets behag, för att helt och
hållet kunna egna sig åt sina älsklingar i Jardin des Plantes,
hvarigenom tydligen all omtanke för hins och hans familjs
framtida bergning måste åsidosättas, och alt han derför
skulle emotse den mörkaste ålderdom, derest ej ädla
men-niskor funnes, som med kärlek för naturalhistorien förenade
tillbörlig frikostighet mot den, som egnat hela sitt lif åt
detta vigtiga studium.
Djurvaktaren slutade nu sin föreläsning, under hvilken
ban gått från bur till bur och inlagt i hvardera den
bestämda portionen, utom i lejonets, framför hvilken ännu låg
qvar den för det bestämda anrättningen.
»Madame,» sade djurvaktaren under en ny djup
bugning för damen med hermelinsmanteln, »madame undrar
säkert hvarför jag ännu icke dukat för lejonet?»
»Jag ser det,» svarade hon; »men hvarför har ni ej
gjort det?... Djurens konung framför allt, tycker jag.»
»Visserligen,» medgaf djurvaktaren; »men det är en
högst kostlig historia... det skall säkert roa madame att
se något, som man ej alltid får se här i galleriet, och jag
skattar mig lycklig alt ha något nytt att bjuda på, allra
Sonen af Söder och Nord. I. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
