Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkliga ångern skulle falla öfver mig. . . Men, det ber jag
er, köp det färskaste och mjukaste bröd som finns.»
»Madame 1» sade djurvaktaren till damen med hvita
plymen, »värdes ursäkta att jag på några minuter aflägsnar
mig ... det är för det der vadets skull som min vän,
oak-tadt alla mina oegennyttiga bemödanden, ännu envisas att
vidhålla . .. men jag är snart tillbaka, och då skall det bli
mig en synnerlig ära, att kunna visa ers nåd ett rön, som
utan tvifvel måste bli af stort inflytande på naturalhistorien,
den vigtigaste af alla vetandets grenar.»
Under det att Mathieu så orerade inför herskarinnan,
yttrade Simon till tjenarinnan följande:
»Mademoiselle 1 Jag är något stött på er. . . ni har
alldeles förvridit hufvudet på min vän . .. han glömmer mig
och följer alla era steg, liksom jag inte funnes till i verlden . . .
Jag undrar inte på det, ty ni är ett af de skönaste
fruntimmer han sett, ja, skönare än mången af de markisinnor och
hertiginnor, som redan kastat sina ögon på den vackraste
gosse i hela Paris... Men ni är lika god som skön: ni
skall inte gyckla med den stackars gossens känslor.»
I detsamma lemnade djurvaktaren galleriet, efter att
likväl förut ha varnat sina kunder för att under hans
frånvaro gå burarne för nära. Att han ganska ordentligen
låste igen dörren efter sig och sedan stoppade nyckeln i
sin ficka, härledde sig lika mycket af gammal vana som af
omtanke för den dyrbaraste af hans snusdosor.
»Hvart gick djurvaktaren?» frågade Armand sin vän
Hvita Björnen.
»Naturligtvis för att hcmta sin lefvande glada,» svarade
denne helt lugnt.
Mademoiselle Denise, som var nästan mer god än skön,
ville visst icke gyckla med den vackraste gosse i hela Paris
och hvilken dertill på köpet var så omhuldad af markisinnor
och hertiginnor. Det var förmodligen för att öfvertyga
honom derom, som hon nu började med Camton ett ganska
allvarsamt och från allt koketteri fritt samtal, tagande till
ämne tigern, framför hvars bur de händelsevis befunno sig
och hvars goda matlust de gemensamt beundrade.
Tigern är icke något oäfvet samtalsämne. Tigern är
ett så grymt djur. Tigerhjertat har blifvit ett ordspråk.
Det funnes menniskor sem behandlade sina likar på samma
sätt som tigern behandlar sitt rof. Men tigern är jemväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
