Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
made damen; der, allra närmast djurvaktaren, står Denise,
blek och orörlig som marmorbilden, och der står, nej, der
rasar lejonet, trasslande in sina förfärliga tänder i
silkes-trådarna. Och allt detta nnder en chorns från de många
burarne, hvars make ännu ingen hittills hört.
»Hvad, i alla helgons namn, vill det här säga?» blef
ändtligen djurvaktarens första fråga.
»Det vet jag verkligen inte,» svarade Hvita Björnen, i
det han reste sig upp från golfvet; »jag är ofta plågad af
fallandesjuka, och den kom på mig just som lejonet trädde
in i buren ... jag bör aldrig gå att se på vilda djur ... jag
tål inte vid det, märker jag.»
»Hvem i alla djeflars namn har släppt in lejonet?»
blef den andra frågan.
»Det vet jag heller inte,» upplyste Hvita Björnen, så
framt det inte kommit in af sig sjelft... ni har säkert
glömt låsa dörren ... det var mycket oförsigtigt af er,
monsieur Mathieu!»
»Satanas, hvem har gifvit lejonet silke att äta?» blef
den tredje frågan.
Utan att afvakta svar på denna fråga, rusade den
för-tviflade djurvaktaren fram till lejonets bur och började med
tillhjelp af spettet införa köttstyckena, under det han utöste
förbannelser, såsom det en verklig djurvaktare egnar och
anstår. Derefter, och sedan han medelst de förra tystat
munnen på och någorlunda blidkat djurens konung, vände
han sig om för att med de senare ytterligare traktera en
annan konungs undersåtar.
Men förbannelsen dog på hans läppar, emedan just de,
han ämnade förbanna, hade försvunnit. I hela det stora
galleriet fanns, med undantag af djurvaktaren och hans djur,
ingen lefvande varelse. Hvem skulle således inför hans
maktmyndighet förklara, huru .lejonet inkommit i buren,
hvem som trott sig kunna stilla dess hunger med silke, och
slutligen hvad alla dessa stående och liggande grupper, han
nyss sett, betydde? Han nöp sig i näsan, han lufvade sig
sjelf för att öfvertyga sig att han var vaken. Han fann att
han var vaken, men hur finna lösning på gåtan?
Saken var den, att under det monsieur Mathieu matade
lejonet och på sitt sätt välsignade maten, hade Armand
Cambon, hvilken snart återfått sansen, med tillhjelp af
Denise, som icke i evighet kunde vara en stod af marmor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
