Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nära invid det ställe, der lyktan nyss stått, stod en
fjerding. Framför denna stannade Cambon, upptagande ur
sina fickor flere små paket, som ban lade i fjerdingen. Att
denna var fyld förut bevisades deraf, att de paket som
Cambon nu ditlagt snart bildade en råga på hvad som
förut fanns i fjerdingen. Sedan Cambon sålunda tömt sina
fickor, upphöjde han lyktan och skred med samma
varsamhet utefter väggarna, vändande lyktans sken emot dem.
Skenet föll på en mängd musköter, pistoler, pikar och sablar,
som dels hängde på väggarna, dels stödde sig mot dem.
Det var således en fullkomlig rustkammare, hvaruti
Armand Cambon befann sig. Den unge mannen tycktes
njuta vid åsynen af alla dessa dödens verktyg. An blottade
han en sabel och gjorde några hugg i luften åt venster och
åt höger; än spände han hanen på en musköt eller pistol;
än ruskade han på jernet till en pik för att pröfva dess
styrka. Med ett ord, han tycktes med mycken förkärlek
dröja vid denna vapenmönstring.
Han hade redan undersökt eller profvat tolf vapen af
olika egenskap och skulle just fatta tag i det trettonde, en
bössa med dubbla pipor, då han hastigt och utan att
vidröra bössan drog handen tillbaka, vändande sina blickar
mot den mest aflägsna af källarens väggar.
»Återigen samma buller!» mumlade han; »det är nu
säkert den fjerde aftonen jag hört det. . . Hvad kan det
väl vara för ett slags rum härintill? . . . Hvem kan besöka
det, och hvad kan man der ha för sig?»
Cambon stod en lång stund tyst och öfverläggande
med sig sjelf.
Slutligen tog han sitt parti. Han närmade sig den
vägg, hvarifrån han trott sig höra de ljud, som för fjerde
gången väckt hans uppmärksamhet och förvåning, och lade
sig ned med örat tätt intill väggen. I denna ställning
för-blef han länge.
»Det låter alldeles som man hamrade metall,» sade
han efter en stund; »troligtvis är det derinne en källare,
liksom denna . . . men hur kommer man ned till den?. . .
Nedgången dertill är ej från det hus jag bebor . . . Men från
hvilket då?»
Cambon tänkte efter, att af de närmaste husen endast
ett för närvarande var bebodt, det nämligen som var
beläget midt emot hans trädgårdsplank. En del af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
