Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är verkligen en lucka, också af sammanfogade stenar, som
han håller uti.
Luckan ger icke vika, men den följer med Cambons
händer, hvarefter han genom öppningen sticker in den långa
dolken, som icke möter något motstånd.
Han har således beredt sig ingång till den källare,
hvarifrån han hört bullret. Men det är icke nog med att
ha funnit ingången: man måste äfven undersöka hvad
märkvärdigt kan finnas derinne.
Det är icke blott af nyfikenhet man måste göra det;
försigtigheten fordrar det äfven, ty en källare sådan som
Cambons, en källare med sådant innehåll, kan icke nog
betryggas.
Cambon är långt ifrån att känna sig glad öfver den
upptäckt han gjort. Fastmer bäfvar han för den, och
han svettas af ångest vid blotta tanken på ett så farligt
grannskap.
Emellertid är ej ett ögonblick att förlora. Han måste
passa på medan den mystiske grannen är borta, ty att
denne är borta, slutar han icke allenast af tystnaden, utan
äfven af mörkret derinne.
Men om den mystiske grannen skulle komma tillbaka
under det Cambon vore der, en säkerligen lika oväntad
som ovälkommen gäst, hvad mer?
Hvad annat än en strid på lif och död emellan de
begge grannarnel
Cambon ryste, men icke för striden, icke ens för sin
egen död. Han ryste vid den tanken att kanske nödgas
döda en menniska för att derigenom bevara en hemlighet,
hvars yppande bestämdt skulle medföra icke blott hans
egen, utan äfven trehundra tappra ynglingars undergång,
för att icke tala om sjelfva den sak, för hvilken man väpnat
sig och hvilken var Cambon vida heligare än hans och
hans kamraters lif.
Cambon tvekade icke länge. Han vidgade öppningen
och sköt först in lyktan.
Derefter kröp han sjelf in. Inkrupen, var han
ögonblickligen på benen, hållande lyktan i venstra handen och
dolken i den högra, beredd att försvara sin plats eller dö.
Men allt var tyst derinne. Ingen röst träffade hans
öra, och ingen arm höjde sig mot hans bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
