Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har ni varit så god och låst till vagnsdörren?»
frågade hon.
»Ja, men det är öfverflödigt, hör jag, ty man låser
just nu igen den utanför.»
»Det är kusken.»
»Det var en artig kusk, min nådigal»
»Såä?»
»Nu är vagnen i kuskens händer och jag i edra,»
sade Cambon muntert.
»I mina?»
»Ja visst.»
»Hm, hml... Vi få väl se.»
I detsamma satte sig vagnen i rörelse.
Åttonde kapitlet.
Den maskerade.
Vagnshjulen rullade af temligen fort, men vagnskorgen
var som en gunga.
C.imbon kunde icke erinra sig att han någonsin förut
åkt så beqvämt. Men som han icke heller förut hade åkt
i sällskap med ett maskeradt fruntimmer, så fann han sin
belägenhet högst egen och besynnerlig. Det är icke nog
med att åka beqvämt: man måste äfven, när man så vill,
kunna stanna och gå ur, hvilket Cambon icke ansåg sig
kunna göra sedan han öfvertygat sig om alt vagnsdörren
blifvit låst utanför och nyckeln till låset troligtvis gömd i
den artige kuskens ficka.
Det beqväma och behagliga upphör att vara beqvämt
och behagligt, när man icke, allt efter som det faller en in,
kan utbyta det mot det obeqväma och obehagliga. Högsta
lycka är ingenting annat än högsta frihet.
En suck störde Armand i hans tysta betraktelser. När
man kan sucka pä sammetsklädda resårer, då står det icke
rätt till. En artig kavaljer frågar icke gerna sin dam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
